Om du läser detta fungerar Internet. Det var faktiskt en rad osannolika sammanträffanden som skapade Internet, World Wide Web och bloggvärlden. Huvudsakligen ska vi tacka en rad nördar som ägnade åratal av sina liv åt att få datorer att prata med andra datorer. Därefter började några inte riktigt lika nördiga typer göra Internet användbart för oss vanliga människor, och slutligen kom affärsmännen vilka insåg att det gick att sälja Internetabonnemang, webhotell och andra varor/tjänster till folket.
TCP/IP, WWW, Skype, HTML, Blogspot - alla har de en gemensam faktor: de föddes och växte till jättar utan politisk påverkan. Internet har utvecklats utan femårsplaner, Internet-utjämning, ministrar för datafrågor eller kommunikationsministerier. Och det fungerar utmärkt jämfört med de flesta politiskt styrda områden.
Att något fungerar utmärkt är, som vi alla vet, inte tillräckligt för att politiker och byråkrati ska hålla sig borta. Deras livsluft är ju rätten att bestämma, lägga sig i och förbjuda. Regleringar ger dem makt och arbete - avregleringar har samma funktion på dem som solljus och vitlök har på vampyrer.
Astrid Dufborg är ”IT-ambassadör”, och vill ha en egen del av Internet-kakan att administrera. På annat sätt går det inte att tolka hennes Brännpunktsartikel. Hon vill ha ett nytt häftigt jobb där hon får bestämma arbetsuppgifterna själv utan att begränsas av tidigare regler, lagar eller restriktioner.
Imponerande nog lyckas hon inte på de 6 425 tecken artikeln upptar ange en enda konkret brist med dagens system, och inte heller ge ett enda exempel på vad det nya systemet skulle kunna göra.
Vad som med full tydlighet framgår är dock att Astrid Dufborg är beredd att samarbeta med de vidrigaste och mest förtryckande regimerna på denna jord för att driva genom sina förslag. Hellre ska Nordkorea, Kuba och Kina bestämma hur regimkritiker ska kunna identifieras än att USA ska ha denna makt.
Men vad väntar man sig av någon som jobbat på SIDA? Respekt för mänskliga rättigheter, avståndstagande från diktaturer eller uppskattande av det spontana och oplanerade?
3 Comments:
Nix.
Bob Taylor fick en idé om att koppla ihop datorer, gick in till sin chef på ARPA och kom tio minuter senare ut med några miljoner dollar för att realisera idén - men påtvingades inte några tidscheman, avstämningsmöten eller tekniska lösningar som måste implementeras utan fick lösa detta på egen hand.
The rest is history ...
När så ARPANET var igång uppstod kulturen med rådslag (RFQ) och spontana förslag. Eposten var tex. ett rent hack - de ursprungliga designerna hade inte tänkt sig en-till-en-kommunikation. Men en forskare insåg att alla inte behövde läsa hans kommunikation, och skrev ihop lite kod. Helt utan offenliga utredningar, FN-resolutioner eller godkännande av internationella styrgrupper.
Detsamma gällde www-gränssnittet, webläsaren, javakodning, Ebay, Amazon, PayPal, Skype och Usenet - visst kan det ha förekommit statliga pengar, men den styrning som Astrid Dufborg längtar efter förekom inte, inte heller några "rättviseaspekter". I så fall skulle Internet antagligen fortfarande vara ett studieobjekt för amerikanska nätverksforskare.
Internets militära ursprung och funktion är överdriven. Läs mer i boken "Where whizards stay up late" av Katie Hefner.
Någon som sätter emot en slant mot mitt tips att byråkraterna förr eller senare kommer att börja reglera och beskatta online rollspelsvärldar?
De är ju veritabla oreglerade, virtuella skatteparadis. Sånt kan inte gå ostraffat!
Min syn på detta:
Gällande politisk kontroll så tycker jag att ju större frånvaron av politisk kontroll är, desto bättre. Det faktum att internets globala natur leder till en kreativ förstörelse av lagstiftning som begränsar yttrandefriheten och informationsspridningen i alla dess former ser jag som något positivt. Man ser hur regeringar kämpar, och ibland lyckas, att begränsa den tillgängliga informationen. Exempel är Kinas "great firewall" (med untrusted-interfacet vänt inåt). Frankrike lyckades visst få yahoo att ta bort vissa sökresultat för franska besökare, men det är ju lätt att gå runt. Medieindustrin för en svår kamp mot fildelningen. Upphovsrätten sätts på undantag. Telefonbolag tappar sina monopol till voip-carriers. Snart kommer vi att kunna streama in alla världens tv-kanaler via p2p. Information wants to be free heter det.
Tekniskt sett så har ICANN, IANA och IEEE skött arbetet utmärkt hittils och organisationerna har utvecklas. Det är inte sant att USA's regering har absolut kontroll över ICANN, det är ett i högsta grad internationellt samfund som sköter internet. Styrelsen består av folk från 7 olika länder. IEEE är öppet och mycket meritokratiskt. Dessa organisationer har visat sig fungera mycket bra hittils och de har förtjänat sitt förtroende. Skulle missnöje uppstå med hur de hanterar tekniken är det tekniskt enkelt att dela kontrollen (routingtabellerna) eller helt enkelt göra egna standarder. Internet är öppet - man kan langa vad man vill över IP. Dessutom är teknikfrågorna ofta för svåra för politiker - de är i väldigt många fall inkompetenta att hantera dem. Däremot har det teknikermeritokratiska urvalet fungerat bra.
Som jag ser det så får alla försök till att ta politisk kontroll över internet styrning gärna haverera, begravas i ändlösa utredningar och kommiteer eller bara storkna. Ju mindre kontroll, desto bättre.
De tekniska organisationerna har förtjänat sitt förtroende och bör få fortsätta att hantera internet som de gör idag, gärna med ännu tydligare frikoppling från mellan USA:s department of commerce och ICANN.
Skicka en kommentar
<< Home