Räcker det att vara liberalast?

Idag blev det klart att Junilistan ställer upp i riksdagsvalet.
Klart uppfriskande och välbehövligt, de direkta resultaten kan förhoppningsvis bli att kristdemokraterna trillar ur och att EU-frågan får en mer seriös behandling i svensk politik. Trots allt är det ju inställningen till EU som borde avgöra partivalet eftersom åtta av tio beslut direkt eller indirekt dikteras av EU. Hur ett parti ställer sig till vilka befogenheter Bryssel skall ha är därmed viktigare än hur de står inrikespolitikst. För många borgerliga har det tidigare varit svårt att följa detta eftersom de enda partier som haft mot att gå mot maktens hegemoni i frågan har varit mp och v. Nu har de ett nytt alternativ som dessutom leds av en kunnig och liberal ekonom (som trots att han är med i s framstår som en godare val än någon mer namnkunnig moderat eller folkpartist). Den plattform man går till val på är också uppfriskande, den gemensamma linjen är nej till EU-centraliserng, decentralisering inom landet och krafttag mot arbetslösheten - i övrigt får kandidaterna tycka vad de vill. Sålunda finns utrymme för - om väljarna vill ha det - radikal nyliberal politik.

Man skall dock inte ha för stora förväntningar, trots allt är de ju politiker det handlar om. Vi får se var det slutar.