torsdag, juli 27, 2006

Hur kan vi återskapa historien?

Hax tar upp frågan hur man åstadkommer en ny upplysningstid. Det är en väldigt viktig fråga, och för många en säkert lika svår dito. För hur gör man egentligen för att återskapa ett klimat där rationalitet och förnuft är ledord, där sanning och vetenskapliga fakta är målet i de flestas strävan framåt, och där logik är utvärderingsmetodik och sanningsgrund?

Låt mig skissera på en av anledningarna till varför vi inte längre ser mycket av upplysning. Om vi ser problemet kommer vi säkerligen också att lättare finna lösningen.

Upplysningen som kom och gick
Upplysningen fick ett sådan genomslagskraft eftersom det var en intellektuell utveckling. Förvisso var de intellektuella på den tiden då det begav sig (dvs andra halvan av 1600-talet) en elit - det var knappast folket i gemen som tog till sig den nya tidens tänkesätt. Massorna trodde fortfarande på kyrkan och gick i dess ledband; men för eliten började den sinnliga förtrycket att förtvina och förnuftets fängelser föll samman.

Eliten visade vägen. Här har vi alla de stora tänkarna. Hur många av dessa var fattigmansöner? Hur många av dem var obildade? Svaret är säkerligen och så vitt jag vet "ingen". Faktum är att de flesta människor faktiskt inte har något intresse av vetenskap, sanningssökande och filosofi!

Det är först resultatet av en upplysning som leder massorna framåt - genom industrialisering, tekniska framsteg och genombrott, ekonomisk utveckling och tillväxt - och samhälleligt bred välståndsökning. Det är också detta vi ser på tiden följande direkt efter att upplysningstiden fått genomslag: industrialiseringen på främst 1800-talet.

Kort sagt kan man säga att vetenskap och vett kommer före de tekniska uppfinningarna, även om mycket också tyder på att många framsteg gjordes genom "trial and error". Men man bör ställa sig frågan: vem ger sig in på att undersöka, testa, pröva och uppfinna om man inte först tror att det finns en möjlighet att lyckas? Ingen. Den nya tidens tro på människan och vetenskapen var tvungen att komma innan industrialiseringen. Tvärtom var och är inte möjligt.

Problemet som kom och som stannade
Problemet uppstod när industrialiseringen skapat välstånd åt i stort sett alla. Då började man ställa krav även politiskt - varför ska man inte ha frihet även socialt och kulturellt om man har friheten ekonomiskt? När man nu hade pengarna och insikten om människors lika rättigheter sakta började sjunka in i det allmänna medvetandet - då framkom också monarkins och adelsprivilegiernas orättfärdighet tydligt.

Problemet vid denna tid, när man i hela den västerländska världen börjar avveckla kungamakt och adelsprakt, är att man behåller makten. Insikten om maktens problem skapar förvisso den moderna "demokratin" - men insikten om maktens orättfärdighet borde väl rimligen ha lett till dess avskaffande (eller åtminstone en radikal minskning av dess omfattning och styrka). Så icke.

Maktens frukter är söta - om man lyckas nå dem. Och det krävs att man står på andras ryggar för att försöka nå upp. När folken äntligen funnit stadig mark under fötterna börjar de förtvivlat att konkurrera om att få makten själva. Det blir en situation lik Nietzsches kända apor - som tillsammans sjunker i dyn när de desperat försöker klättra upp på varandras ryggar.

Demokratin i ett annat ljus
Sådan är demokratin. Nästan alla önskar makten - och de som har den önskar öka den. Makten blir central i samhället på ett sätt som den aldrig varit förut. När en "av gud instiftad" monark hade makten var denna ouppnåelig för både vanligt folk och eliten - då fanns ingen anledning att förhålla sig till den. Snarare höll man sig borta ifrån den. Under 1900-talet blir situationen den omvända - genom illusionen om alla medborgares möjlighet att kräva ansvar och utöva sin "rätt" till makt skapas ett samhälle som kretsar kring makten snarare än kring livet.

Makten blir med demokratin också omväxlande. Från att ha varit relativt stabil och distanserad - i lyckta slott och på herresäten - blir den teoretiskt (illusoriskt) uppnåbar för alla. Samhället blir destruktivt - politiken och maktsträvan blir centrala delar i alla människors liv.

Visst kan man tycka att jag överdriver - många som läser detta är säkert sanna demokrater (det är ju så vi är uppfostrade i dagis och skolor). Jag tror dock inte att det är så långt ifrån sanningen - jag lyfter här fram den principiella skillnaden i samhällets maktstruktur förr och nu. Den är viktig för att förstå utvecklingen.

Redan Aristoteles talade om demokratin (förvisso den antik-Atenska) som de fattigas diktatur. Den moderna demokratin, som visserligen i många avseenden är väsensskild från den antika, är en "de fattiga sinnenas diktatur". Förnuft, rättskänsla, ansvar, moral - dessa grundläggande värden urholkas och nedvärderas.

Problemet är demokratin, dumbom!

Frihet under ansvar
Den sanna demokratin skälver nu i både själ och ryggmärg. Demokrati är ju frihet. Demokrati är människans rätt. Demokrati är allt gott under himlen och ovan havets botten. Det är i alla fall så etablissemangets kompakta politiska korrekthet rapas upp i media och av den mindre fritänkande medborgaren stup i kvarten.

Jag vill här inte gå in på demokratins många fällor och illusioner. Det jag vill visa på är endast att demokratin skapat ett helt nytt förhållningssätt till makten. Och där makten är finns ingen frihet. Där det inte finns frihet finns heller inga fria tankar. Och där det inte finns fria tankar finns knappast någon upplysning.

All utbildning och teknik i världen kan inte uppväga bristen på frihet; konsekvenserna av kontroll och ofrihet ekonomiskt, socialt, kulturellt och intellektuellt är fördumning, enfald, idioti och nedsläckning.

Precis som frihet under ansvar, frihet att både lyckas och misslyckas, skapar starka, oberoende och autonoma individer skapar ofriheten och makten svaga, beroende och förslavade människor.

Sug på den du, Bodström!

6 Comments:

At 28 juli, 2006 01:42, Blogger Skatt är Stöld said...

Liberalismen är det bästa politiska systemet som vi vet om idag. Den vetenskapliga insikten nådde människan för över 200 år sedan.

Men jömfört med annan forskning(tex fysik) så förs inte kunskapen vidare till nästa generation. Det finns inget politik-ämne på skolschemat som kan kanalisera ner de insikter som forskare och akademiker har kommit fram till genom årtionden av studier.

Istället så har vi en röstningsprocess där allas åsikter väger lika tungt. Skulle vi ha tillämpat samma princip när det gäller naturvetenskapen så skulle folket än idag ha röstat för att jorden är platt och att en 10 kilos tyngd faller 10 ggr så fort som en som väger ett kilo. Intuitivt låter det ju som det mest troliga.

 
At 28 juli, 2006 05:49, Blogger Robsten said...

Ni är ute och cyklar båda två. Makthungriga människor hittar vi inom politiken, påläggskalvar och yrkespolitiker. Vanliga arbetande människor går väl för fan inte och strävar efter makt, vilken bekantskapskrets har ni??
Sunt förnuft hittar man i dag oftare hos vanliga människor än hos de du kallar "eliten". Eliten i dag ängnar sig åt politisk korrekthet, styr forskning politiskt i stället för att låta vetenskapen komma i första rummet. Vi har seanste flugan, genusvetenskap, vanliga människor skakar bara på huvudet åt sådant.
Du (skatt är stöld) tycker att liberalismen är det bästa systemet, du vill inte ha fria val för att du inte får din vilja igenom, sorry. Att alla andra som inte är liberaler skulle vara idioter är ju en befängd ide. Hur fan kan man påstå att skatt är stöld?? Det skulle inte finnas en väg, ett sjukhus utan att vi tog in skatter, inte något utvecklat land (inget land alls) har ett systemn utan skatter. Efter att vi i liberal andra bolagiserat elmarknaden och Vattenfall vill t.o.m. landets företagare att det skall förstatligas igen, det har ju blivit en sann katastrof (ja jag vet att du kommer med en förklaring om för lite konkurrens eller något)
Att din röst skulle väga mer än min är ju löjligt, skulle ju jag aldrig acceptera, inbördeskrig alltså, så glöm dina ideer direkt.

 
At 28 juli, 2006 08:25, Blogger Skatt är Stöld said...

Hur fan kan man påstå att skatt är stöld?? Det skulle inte finnas en väg, ett sjukhus utan att vi tog in skatter, inte något utvecklat land (inget land alls) har ett systemn utan skatter. Efter att vi i liberal andra bolagiserat elmarknaden och Vattenfall vill t.o.m. landets

Att ta egendom mot ägarens vilja är stöld. Visst? Det spelar ingen roll om det är en person, 3-4 st, en mobb eller en hel nation som utför gärningen. Det är fortfarande stöld.

Det går alldeles utmärkt att ha privata sjukhus. Det finns redan sådana och så var det generella läget innan man tvingade fram statliga. Samma sak med vägar.

Om jag skulle säga att en färg på ett papper vore perfekt för alla motiv man kan måla så skulle du också tycka jag var fundamentalist. En lika stor galning som alla de som hävdar att ett helt grönt, rött eller blått papper är bäst. En blandning av de olika färgerna är vad som behövs, varje färg har sin förtjänst skulle du säga. Så får man fram en vacker mälning.

Vad du då inte har insett är att vi liberaler förordar ett vitt papper. På det vita pappret - och endast det - kan var och en måla vad de vill. Vill man ha det rött så kan man måla det helt rött. Vill man blanda med blått och grönt så går det också bra. Det man dock inte kan göra är att ge andra papper som redan är färgsatta. Då kan de inte måla alla de motiv som de kan tänkas vilja ha.

Om du vill diskutera mer besök gärna Liberal Debatt

 
At 28 juli, 2006 10:12, Blogger Per Bylund said...

robsten:
Vanliga arbetande människor går väl för fan inte och strävar efter makt, vilken bekantskapskrets har ni??

Det beror nog på din definition. Mig veterligen gör "vanliga arbetande människor" lika stort anspråk på makten som "eliten". De talar politik, de blir förbannade över politiska beslut, de engagerar sig och snackar ihop sig. Och inte minst: de röstar.

Visst, de gör väl inte direkt anspråk på att inneha makten - i alla fall inte i form av att bli statsminister eller diktator själv. Men skulle du verkligen hävda att det inte är att göra anspråk på makten att rösta? (Ifall du gör det får du nog sätta dig och tänka igenom både frågan och svaret en stund.)

Hela mitt inlägg handlar ju om att demokratin flyttar illusionen om makt från en distanserad och ouppnåelig nivå (som är relativt irrelevant för "vanliga" människor - och som man kan hålla sig undan ifrån) till en vardagsnära nivå där alla blir involverade. Det är förödande.

 
At 29 juli, 2006 05:42, Blogger Robsten said...

Att rösta är naturligvis en form av makt, se hur våra politiker riktigt kryper för oss väljare nu när det är valår, därav följer inte att alla som röstar vill ha någon politisk makt utöver röstandet (röstandets makt vill alla ha kvar, som är normala). De flesta vill naturligvis ha makt över sitt eget liv, detta tog jag inte med eftersom då hela resonemanget blevo meningslöst. De flesta jag känner vill inte (jag själv undantagen) sitta i t.ex. kommunalfullmäkrige och bestämma, de flesta har dock ideer om vilka förslag som är bra eller dåliga, jag ser ingen paradox i detta.
SÄS får naturligvis vara renlärig liberal, vi lever i ett ganska fritt land, men åldern har lärt mig att det just är de rena färgerna som är förbannelsen i all politik.

 
At 31 juli, 2006 20:48, Blogger spacelounge said...

"De flesta vill naturligvis ha makt över sitt eget liv, detta tog jag inte med eftersom då hela resonemanget blevo meningslöst. De flesta jag känner vill inte (jag själv undantagen) sitta i t.ex. kommunalfullmäkrige och bestämma, de flesta har dock ideer om vilka förslag som är bra eller dåliga, jag ser ingen paradox i detta."

Då kan jag berätta för dig att "de flesta" är extremliberaler. Jag som är liberal vill inte ha någon som helst makt över dig och ditt liv. Jag har ingen längtan efter att få bestämma vad som är bra för dig, utreda vad som är universellt gott och hur du ska leva ditt liv. Jag vill bara bestämma över mig.
Varför kan du inte acceptera mig, mina åsikter och min syn på livet?

 

Skicka en kommentar

<< Home