Michael Moore + George Orwell = sant?
Filmmakaren och rabulisten Michael Moore slog igenom med filmen Bowling for Columbine, som behandlar vapenkulturen i USA. Några av teserna Moore driver i filmen är att privat vapeninnehav inte har några positiva effekter och att vapenägare är knäppgökar.
Därefter visade det sig att Michael Moores livvakt är beväpnad med skjutvapen - samma vapen som Moore ägnat en hel film åt att förklara är onödiga.
Nästa film Michael Moore regisserade var Farenheit 911, där amerikanska storföretag som Halliburton utmålas som arrangörer till talibanernas maktövertagande i Afghanistan, 9/11 och allt elände i Irak.
Därefter visade det sig att Michael Moore … ägde aktier i Halliburton.
Frågan är om nästa film för Moore blir Djurfarmen: Där alla djur är jämlika, men några djur mer jämlika än andra?
posted by Erik Gertkvist @ 10:09
8 comments
8 Comments:
Det där är väl inte riktigt sant? i BfC är ju huvudtesen att det inte är vapnen som är problemet utan den kultur av rädsla och fruktan för det okända som skapar våldet. Moore tar ju till exempel upp andra länder med stora tillgång till vapen där antalet mord är mycket lägre än i USA. Sedan att BfC innehållar en hel del vinklingar och tänjningar av fakta, som i allt Moore gör, är någonting som skall belsysas och kritiseras. Men kritiken måste väl ändå bottna i vad som verkligen sägs i filmen? Man undrar nästan som skribeten ens har sett Bowling for Columbine?
Jodå, jag har sett Bowling. Och tesen "privat innehav av skjutvapen kan vara motiverat" förekom såvitt jag minns inte alls. (Moores berättarteknik med täta klipp och många deltagare gör det svårt att vara helt säker.)
De personer som ägde och bar vapen i filmen var koko rednecks, alternativt personer som tidigare haft ihjäl någon med sitt vapen. Livvakten som räddat fem personer medelst sitt vapen minns jag inte medverkade i Bowling.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Om man vill vara snäll så kan man kanske säga att Moore inte är mot skjutvapen som sådana, utan snarare mot frånvaron av striktare regler kring vapenbärande. Att poliser, militärer och livvakter tillåts bära vapen kan man ju tänka sig även om man inför striktare kontrollagar för privatägda vapen.
Å andra sidan kan man fråga sig om det ens är meningsfullt att diskutera kring en film som inte framför ett enda sakligt argument i frågan. Michael Moore är en skicklig opinionsbildare och populist, men att lyfta hans retorik till politisk nivå håller helt enkelt inte.
Var så länge sen jag såg filmen men du har säkert rätt i det inte beskriver några händelser där vapen har räddat människor. Dock så hävdar jag fortfarande att huvudtesen är att det inte är vapnen som är problemet utan det jag nämde innan, men det kan ju vara så att jag har fel. Sedan bär ju Moore själv ett gevär i filmen, även om det är arrangerat, men det stärker ju bara din tes att alla som bär vapen i filmen är koko. :D
Jag har inte heller speciellt mycket till övers för Moore och hans "berättar-teknik". Så var det sagt också.
Gertqvist nu använde du den ökända tekniken att missförstå med flit för att kunna löjliggöra Moore.
Filmens huvudtes är precis som nämnts tidigare att det är mediehysterin och fruktan som skapar våldet i en ond spiral.
Om BfC nu hävdar att mediahysterin är problemet - vílken funktion spelar intervjun med Charlton Heston, NRA:s hedersordförande?
Eller för den delen K-mart, Michiganmilisen, James Nichol och Lockheed Martin?
Varför jagas inte filmregissörer, nyhetsankare, journalister, författare, politiker och andra som faktiskt sprider våldshysterin? Varför får vi inte se en intervju med Mel Gibson där han ställs till svars för våldsförhärligandet i Dödligt Vapen-filmerna?
En dokumentärfilm skulle ägna åtminstone hälften av tiden åt den verklige brottsligen - och påpeka att de tidigare misstänkta (NRA, K-mart mfl) är oskyldigt misstänkta.
BfC gör tvärtom: detaljerade genomgångar som får alla att framstå som skyldiga, följt av ett kort konstaterade att någon annan var skyldig. Men ingen uppföljning av detta, eller korrigerande av tidigare antaganden.
Att Michael Moore var skenhelig var uppenbart redan genom att studera hans filmer. Att han sedan ertappats med fingrarna i syltburkar istället för klippningsstudios gör det än tydligare.
david,
problemet med Moores argumentation är att den är ohederlig.Han drar sig inte för att undanhålla fakta.
Ett exempel är i ett av programmen The awful truth gör han en stor poäng av att BMW är framgångsrika för att de använde slavarbetare under andra världskriget. Det han inte tar upp är att BMW i slutet av 50-talet var konkursmässigt. Om man nu hade tjänat så mycket pengar på slavarbetare hur kom det sig då att man kunde vara konkursmässiga 15 år efter kriget?
Skicka en kommentar
<< Home