Var tog journalisterna vägen?

I den tidiga morgonens P1 diskuterade Mona Sahlin (som uppenbarligen är pigg på att bli partiordförande och därför vill synas) med socialminister Göran Hägglund. Ämnet? Förslaget att upphäva den så kallade stopplagen.

Sahlin fick inleda i och med att hon uttryckt sig mycket kritiskt och talat om den borgerliga regeringens förakt för demokratin och väljarna. Väl så, det är ju en bra början att kritikern får anlägga problemen innan diskussionen.

Men Sahlins i8nlägg handlade bara flyktigt om stopplagen, framförallt ville hon upprepa det nya socialdemokratiska mantrat: "ska Volvo få köpa vård?", en fråga som tydligen Hägglund svarat ja på.

Problemet här är inte om Volvo vill ge sig in i vårdbranschen, och det var inte heller det som Sahlin tycktes vilja diskutera. Hon tog upp stopplagen och deklarerade tydligt att syftet med lagen var att stoppa det hemska kapitalets frammarsch inom vården.

Direkt därefter uttryckte hon att lagen inte var till för att förhindra att privata bolag utför vårdtjänster. Nej, Sahlin är inte heller emot att vårdföretag tjänar pengar på sådana tjänster (!), bara det inte görs med hjälp av skattemedel.

Och sedan åter till slagord som "ska Volvo få köpa vård" och "ska man få tjäna pengar på vård" och "aktiebolag har ett ansvar gentemot aktieägare och ska tjäna pengar".

Vilket är problemet Sahlin ser? Ja, det förstår jag fortfarande inte. Hennes inledande meningar var 110% kontradiktoriska och hon fortsatte på den vägen genom hela diskussionen. Inte konstigt Hägglund hade svårt att svara på "frågorna".

Men det man framförallt undrar är vad programledaren hade för roll. Han skulle ju upprätthålla diskussionen, men som företrädare för public service borde han ju rätta till klara felaktigheter och ställa samtliga deltagare mot väggen. Så skedde förstås inte alls.

Jag väntade genom hela diskussionen på att programledaren skulle fråga vad Sahlin verkligen menade. Kan man verkligen få ge uttryck för två åsikter samtidigt - som dessutom står emot varandra - utan att bli ifrågasatt?

Uppenbarligen. Sahlins första inlägg, som med all önskvärd tydlighet var starkt kontradiktoriskt, översattes direkt av programledaren till något i stil med "Vad säger du, socialminister Göran Hägglund, ska aktiebolag få tjäna pengar på vård?".

Var fick han den frågan ifrån? Det var inget som Sahlin sade och heller inget hon gav uttryck för - ens mellan raderna. Ska inte en journalist lyssna på de som diskuterar i studion? Ska inte en journalist ifrågasätta? Jag tycker det.

Men det tycker uppenbarligen inte SR.