Bodströms ande hos oss

Många är de som har varnat oss för att inte protestera när staten tar sina småskutt i integritetskränkande riktning. Man har talat om att det orwellska samhället inte är långt borta, att vi riskerar att hamna i 1984, det så kallade bodströmsamhället.

De flesta har antagligen bara ryckt på axlarna och tänkt att "det drabbar inte mig". Och dessutom: den som har rent mjöl i påsen och inte har något att dölja har väl inget att frukta? Så brukar tankegångarna gå och kanske är det därför som vi knappt märker när staten smyger inpå, när register på register upprättas, myndighet på myndighet får nya och ökade befogenheter.

Att andra, som vi inte identifierar oss med, råkar illa ut och "sätts dit" rör oss inte. Vissa av oss myser t o m lite inombords, för det var "rätt åt dem jävlarna". Riktigt varför det är rätt åt dem, eller vad de gjort är inte lika klart.

Däremot är det ganska klart att vi själva förr eller senare står på tur - och då är det alldeles för sent att protestera. Och vem ska lyssna på oss när alla invaggats i en falsk trygghet att övervakning, kontroll och direkta förföljelser är för vårt eget bästa - för vår trygghet? Varför skulle andra lyssna på dig när det är din tur, när du inte lyssnat till de som "satts dit" före dig?

Faktum är att Sverige inte ligger efter i utvecklingen mot Orwellopia. Bodströmsamhället är redan här. Den studie som Privacy International företagit visar detta med all önskvärd tydlighet. Svenska staten är näst värst i EU på övervakning, kontroll och integritetskränkningar.

Detta kommenteras på ledarsidan i dagens Kvällsposten:
Sverige är näst värst.