Staten har alltid sista ordet

Tingsrätten dömde de bägge poliserna, som sommaren 2004 misshandlade en 64-årig man på en bensinmack i Botkyrka, till fängelse och skadestånd. Oturligt nog, för poliserna, fanns både vittnen och en övervakningskamera som fångade hela proceduren.

Det kom knappast som en överraskning att poliser tenderar att använda övervåld mot övriga medborgare, och inte heller att de verkar passar på att ge utlopp för sin uppdämda frustration (?) på dem som är mest utsatta - och när de tror att ingen ser. Bara den som är utomordentligt naiv tror att det inte finns rötägg i den svenska polisen lika mycket som det finns rötägg i de amerikanska, norska och nordkoreanska poliskårerna.

Som sig bör överklagade poliserna domen, inte kan poliser dömas till fängelse bara för att de råkar ha blivit filmade i sin myndiga utövning? Föga förvånande går hovrätten på polisernas linje och förändrar därmed domen och utdömer mildare straffsatser. Enligt hovrätten ska misshandeln inte ses som så farlig.

Tvärt emot tingsrättens åsikt heter det nu från hovrätten att poliserna inte längre anses ha lämnat osanna uppgifter. Nähä? Man kan fråga sig vilka nya fakta som gör att hovrätten plötsligt anser rapporterna sanna och bildbevisen osanna. För inte ser väl de uniformerade människorna på bilden ut att endast försvara sig? "Nödvärn" kallas det tydligen.



Hovrätten säger också att poliserna inte kan dömas till fängelse för misshandel bland annat för att man på övervakningsfilmen kan se att den misshandlade mannen knutit nävarna. Nä, se det får man faktiskt inte göra! Att knyta nävarna när man blir hänsynslöst påpucklad av poliser med batonger är förstås fel – när staten ger order finns bara att blint lyda.

Den vanlige medborgaren har bara att vända andra kinden till och leende ta emot när statens gossar beter sig. Det är ändå skönt att svenska staten har förbjudit medborgarna att bära vapen, för hur skulle det se ut om de hade en reell möjlighet att skydda sig från sådana övergrepp?