SKillnad på folk och folk

I visade Kontrollkomissionen på TV8 ett reportage om statsrådens löner och förmåner och hur de lät skattebetalarna stå för deras privata resor och andra förströelser.
Att statsråden har hyggliga löner (okej, ”hyggliga” med svenska mått mätt. En amerikansk hamnarbetare eller kranförare har bättre betalt) har jag inget emot inte heller att de åker privatjet eller får gratis operabiljetter. Kostnaderna för dessa extravaganser är försumbara i jämförelse med vad statsråden kostar när de är i tjänst.

Det som det däremot finns fog att vara upprörd över är att de regler som politikerna satt upp och som åtminstone på pappret sägs vara lika för oss alla inte följs av dem själva. Kontrollkomissionen kunde också avslöja hur olika skattemyndigheten behandlar olika personer. När Göran Person lät sin familj åka med till USA i regeringsplanet blev han (helt enligt reglerna) förmånsbeskattad för detta. Han behövde dock ta upp kostanden för motsvarande reguljärbiljetter till beskattning. När Michael Trechkow lät sin familj åka med i Electrolux företagsplan blev han också förmånsbeskattad. Skillnaden var att han fick ta upp kostnaden för att chartra ett privatplan som skatteunderlag. Det innebar att den skatt han fick betala blev 20 gånger högre än statsministerns.
Den diametralt skilda behandlingen av fotbollsklubbarna IFK Göteborg och Enskede IK som båda fuskat med skatten är ett annat exempel. När IFK:s ordförande fick krypa in i finkan fick Enskede IK:s ordförande gå fri. En del är uppenbarligen mer jämlika än andra.

Att politikerna beslutat att de själva inte skall behöva betala biltull när det åker i Stockholm är ett annat sådant utslag av maktens arrogans. Men lösningen här, liksom i skattefallen, är inte att tvinga politikerna att betala skatt och tull utan att ändra reglerna så att vi andra slipper.
Till dess kan statsrådens regelbrott och fiffel tjäna som bevis för hur orimliga de regler de beslutat om verkligen är.