Med mitten åt vänster

I dagens Kvällsposten diskuterar jag effekterna av valet 17 september. Den svenska vänstern hävdar i vanlig ordning att "högern" innebär slutet på den svenska modellen, välfärdsstatens död och ökade klasskonflikter. Men med tanke på att det är Reinfeldt som rattar de nya moderaterna (arbetarpartiet, ni vet) så framstår det som otroligt. Nej, löjligt rent av.

Reinfeldt och de nya moderaterna utgör inte något alternativ till den socialdemokratiska politiken. Snarare är de en ny etikett på samma sak; en annan design på syltburken--men med samma sylt i samma mängd. Vad blir det i så fall av systemskiftet?

Det borde vara rätt klart att det inte blir något systemskifte. Möjligen kan det bli tal om vissa marginella förändringar helt enkelt för att borgerliga partier har större förståelse för att företagare är människor.

Men skatterna, bidragen och offentligheten kommer att bestå.

Problemet är att Reinfeldts moderaters påfallande radikala resa mittåt skjutit mittpunkten i svensk politik framför sig. Vad som är "mitten" i svenska riksdagen (och därmed, dessvärre, i debatten i media) är idag närmare vänsterpartiet än den var förra valet. Alldeles oavsett att den nya regeringen kallar sig borgerlig.

Om detta skriver jag på Kvällspostens ledarsida.

Ett kliv åt vänster