Wallström stannar i Bryssel

Om Wallström nu säger ja eller nej till att bli svensk statsminister ger inte mycket vägledning ifråga om huruvida hon kommer att acceptera att ta över efter Persson eller inte. Hur man säger ja men menar nej eller tvärtom är ju något som borde sitta i ryggmärgen även på en andra rangens sossepamp. Däremot är det av andra skäl ytterst osannolikt att Margot Wallström skulle välja att byta ut posten from propagandakommissionär mot statsministerposten
Wallström skulle nog inte klara den svenska mediebevakningen. I Bryssel går det bra där är journalisterna snälla och underdåniga mot makten. Wallström är likt hennes chef Barosso sannolikt inte intresserad av att media granskar hennes resor och andra göranden och låtanden.

Frågan är också hur svenska journalister skulle reagera om det blivit ”erbjudna” att gå kurser i hur bra EU-grundlagen är för att forma ett ”avant garde” som skulle sälja in projektet till medborgarna, vilket var ett av förslagen på Wallströms tio-punktersprogram för att driva igenom EU-grundlagen. EU:s sätt att hantera politiska skandaler avviker också från vad som skulle accepteras här. När Wall Street Journal avslöjade att EU:s konkurrensansvarige tidigare varit lobbyist åt ett av de bolag som de skulle granska svarade EU med… Att stämma Wall Street Journal. Det hjälpte naturligtvis inte, WSJ skrev mer än någonsin om skandalen men EU:s agerande var ändå en tydlig indikation på vilken kultur som råder i Bryssel.

Även ekonomiskt skulle det sannolikt vara en förlustaffär för Wallström att återvända hem. Som kommissionär har hon inte bara bra lön, hon slipper betala de skatter som hon och andra politiker lagt på medborgarna. Att från den positionen komma hem till ett parlament där en ökande andel av makten redan har flyttat till Bryssel tror jag inte lockar särskilt.