Smått är vackert

På flera håll har det hävdats att det nu liggande förslaget till EU-konstitution borde ersättas med en bättre, en mer liberal. Det man bör ha i åtanke är att det endast är stater som har konstitutioner. Den som inte vill ha en EU-stat bör alltså säga nej till varje EU-konstitution.

Att det nu liggande förslaget innehåller tillräckligt med trams för att även anhängare av en EU-stat skall säga nej till den är en fråga som inte påverkar resonemanget ovan.

För den som tror på den institutionella konkurrensen är det naturligt att motsätta sig förslag som innebär att ytterligare makt centraliseras. Historiskt har - som exempelvis ekonomhistorierna Douglass North David S Landes och Nathan Rosenberg visat - Europas väg till välstånd grundat sig i att kontinenten varit uppdelad i otaliga små kungariken, republiker, hertigdömen, grevskap, biskopsdömen och fria stadsstater. Det har möjliggjort ett experimenterande med olika regelverk och organisationsformer på ett sett som knappast funnits någon annanstans. Det som har fungerat har spridit sig medan det som inte fungerat har konkurrerats ut. Det har också varit relativt lätt för medborgarna eller undersåtarna i de olika statsbildningarna att rösta med fötterna.

För den som eventuellt skulle hävda att även stora enheter har potential att vara fria bör fundera på om han tror att en "världsstat", som definitionsmässigt skulle ha en uppsättning institutioner och samtidigt förneka medborgarna möjligheterna till emigration skulle vara ett särskilt fritt ställe. Han kan även fundera på hur det kommer sig att det oerhört decentraliserade Schweiz är så mycket friare än grannlandet och enhetsstaten Frankrike?