Fri television

Sveriges television har i syfte att visa sitt politiska oberoende valt att ägna lördagkvällen åt hyllningsprogram till diktaturen på Kuba och till dess diktator Fidel Castro. Ett mycket smart drag om man vill manifestera att man står fri från makten. Sannolikheten att en statskontrollerad tv-kanal i ett demokratiskt land skulle kunna sända denna typ av propaganda torde vara lika med noll.

Läs mer om temakvällen hos Gudmundsson

Avpolitisering - var god dröj.

Inför valet talade den sk Alliansen mycket om vikten av att avpolitisera universitetsstyrelserna. I fick vi för första gången möjlighet att syna det vallöftet i och med att man utnämnde en ny ordförande för Linköpings Universitet.

Jobbet gick till Britt-Marie Danestig, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

(Till regeringens försvar skall framhållas att de senare under dagen utsåg Jöran Hoff med bakgrund på Ericsson till styrelseordförande för Blekinge Teknikska Högskola. )

EDIT: Till kan tilläggas att f d Kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg (s) på riksdagens frågestund i går kritiserade sin efterträdare Mats Odell (kd) för regeringen inte gjorde bättre ifrån sig när det gällde utnämningspolitiken. Uppmaningen från Moderskeppet till regeringen i detta kan endast bli att de bör lyssna mer på Österberg.

100,1 procent människa som Muf-ordförande

I en intervju i Metro intervjuas Mattias Thorsson -- den som troligen tar över efter Johan Forsell som ordförande för Moderata ungdomsförbundet.

Thorsson verkar en man med många strängar på sin lyra. Han är ledarskapskonsult och utbildar folk i att förbättra sitt kroppsspråk, dansar jitterbug, tycker att politik kan vara ganska tråkigt och säger sig vara en riktig skvallertant. Märkligt nog påstår han att han är ”100 procent svensk” och ”0,1 procent” indier (på samma gång).

Han verkar inte vara någon hetsporre; krogbråk undviker han med hänvisning till sin ringa storlek:

”Nej, jag är så liten så till skillnad från Anna Sjödin har jag inte en chans mot krogvakterna. Jag försöker inte ens ge mig in i matchen.”

Gott så, men hur är han ideologiskt?

Tyvärr betalar han sin tv-licens, men han verkar tycka någorlunda rätt i frihandels-, flykting- och skattefrågan. Dessutom kommer han med en träffande beskrivning av vår finansminister:

”Han beskrivs som en fantastisk människa, men vad är det för briljant och begåvat med att sakta men säkert transformeras till sosse? Det finns tillräckligt många redan.”

Thorsson säger också att han hellre kallar sig liberal än konservativ. Och inte nog med det, han specificerar sig dessutom och erkänner att han är en latteliberal. Vågar vi måhända hoppas på en äkta Neo-liberal som Muf-ordförande?

Aftonbladet har rätt - bättre kandidat finns inte

För en gång skull håller jag med Aftonbladets ledarsida. Bättre kandidat till ordförandeposten i Socialdemokraterna än Carin Jämtin finns inte. Snälla! Välj henne.

Inbussning krävs för att få till LO-demonstration mot a-kassareformen

LO tycks inte räkna med att intresset för att delta i deras protest mot reformeringen av A-kassereglerna är särskilt stort bland Stockholmarna så de ordnar bussresor ifrifrån landet.

I media kommer det dock sannolikt att se ut som LO-arbetarna sluter upp mangrannt för att protestera mot den regering som nästan hälften av dem röstade på i valet.

Aftonbladet tar i så att det knakar

I sin ilska över valresultatet bidrar Aftonbladet med en av de mest underhållande artiklarna som publicerats på länge. Detta får inte missas.

"Det är porr"

I en artikel på Aftonbladets webb kan man idag läsa om Schymans attack mot H&Ms julkampanj. Det är porr, säger Schyman.

Jaha? Men det drabbar ju egentligen inte Schyman om en helt annan person visar sig i underkläder. Eller gör det? Schyman tycker förstås det, för det "hänger ut" kvinnor i allmänhet eftersom män inte har kvinnors behag utan snarare attraheras av dem.

Så kan man förstås se det. Men det grundar sig på två missuppfattningar. För det första att det skulle vara syndigt att känna lust och åtrå och attraktion, och för det andra att det är normalt att gå klädd som Gudrun Schyman.

Det är nämligen inte alls fel att känna sig attraherad av det motsatta könet (och inte av det egna heller, för den delen). Det är fullt naturligt. Man kan fråga sig vad det är för värld Schyman & Co önskar sig, där sexualiteten till stora delar tvättats bort.

Förhoppningsvis gör feministerna oss den tjänsten att de själva lever som de lär, så dör deras idéer i så fall snart ut.

Men det är inte heller normalt att vara klädd som Gudrun Schyman. Vissa kvinnor har urringat och gillar det, andra bär halsduk, stor kofta och påsiga byxor. Det är väl individens fulla rätt att klä sig som han eller hon känner passar den egna personligheten? Vissa väljer att spela på sin sexualitet av olika anledningar, men jag kan inte se något fel med det heller. Det är deras val.

Det roliga är att Schyman & Co implicit utgår ifrån att en konservativ klädstil är det "naturliga" och riktiga. Att man ska dölja sig från alla andra, att det är syndigt att visa sig. De som klär sig mer "utmanande" förstör för "de andra" (oklart vilka).

Men detta är ju totalt historielöst, för vad som anses vara lättklätt har ju hela tiden förändrats. För hundra år sedan skulle de flesta som attraheras av det kvinnliga könet ha "dreglat" om någon visade anklarna. Idag har vi en långt mer naturlig syn på bröst. Är detta inte en god utveckling? Även för kvinnor?

Jag tror det. Faktum är att den "avsexualisering" som feminister som Schyman verkar eftersträva faktiskt delvis blir resultatet av det lättklädda - att spänningen försvinner och det är ganska "vanligt" att se nakna människor. Då finns det kanske inte längre de som dreglande sneglar efter "lättklädda" människor på gator och torg. Då slipper vi vissa psykopaters fixering, samtidigt som kärleken och sexualiteten kan bestå.

Men det som är skrämmande med Schymans utspel mot H&Ms julkampanj är hennes totala självcentrering. Att vara som Schyman är normalt, men att klä sig mer lättklätt (nåja...) än Schyman är skamligt. Man undrar ju vad Schyman skulle säga till troende burkabärande muslimska kvinnosakskämpar som är täckta från topp till tå. Och som kanske anser det förkastligt, porr och rent av "horigt" när kvinnor visar håret.

Håret på huvudet, alltså.

CUF abryter kontaker med CMR

På Fredrik Federleys blogg kan man läsa att Centerns ungdomsförbund (CUF) nu avbryter kontakerna med Centrum mot Rasism.och uppmanar Centerpartiet att göra det samma. Skälet är bland annat ett rätt talade mail från CMR.

"NU GÄLLER DET PÅ RIKTIGT!!! KASTRULLUPPROR MOT ...
avdraget stöd till CMR, Centrum mot rasism, nedläggning av Integrationsverket, nedläggning av Arbetslivsinstitutet, försämringar för A-kassorna, och alla andra aviserade åtgärder som innebär ett raserande av arbetet mot rasism och diskriminering.

Medtag en kastrull, gryta eller stekpanna och en träslev att slå på den
med. Det låter väldigt mycket när många gör det samtidigt!"

Det är förvisso ett riktigt beslut. Frågan är dock varför de väntat till nu?

Missade de protesterna mot glassen Nogger Black? protesterna mot att kenyaner marknadsförde Kenya i Kolmårdens Djurbpark? De ekonomiska oegentligheterna? Miljonrullningen med skattebetalarnas pengar?

Hur som helst borde fler ta efter CUF i frågan.

Moderna bokbål

Knappt har vi börjat tröttna på tillslagen mot så kallade fildelare innan det fortsätter. För nu är även svenska förläggare på krigsstigen. Varför? Jo det visar sig att sökmotorn Google nu lanserar sin boksökartjänst även för böcker utgivna på svenska. Problemet? Att man kan söka på innehållet i böckerna och inte bara på titlarna. Det är i alla fall så Kristina Ahlinder på Svenska Förläggareföreningen uttrycker det:

"Det är en sak med en sökmotor som ger besked om titlar och vad böcker finns att köpa, men det finns många frågetecken kring att de scannar in hela böcker och gör de sökbara"

Men hur ända in i glödheta kan det vara ett problem att kunderna får "bläddra" lite i böckerna innan de köper dem? Det är ju så de flesta gör i butiken innan man väl går till kassan och betalar (dyrt) för sin bok.

Problemet är förstås inte att kunderna har möjlighet att söka i böckerna. Det är ju en möjlighet - plötsligt kan kunderna ta reda på vad det faktiskt är de har möjlighet att köpa. Det leder till mer övervägda köp och bättre informerade köpare. I vilken bransch är detta ett problem?

Svaret är förstås att det är ett problem endast i en monopolbransch, där mer information kan leda till en urvattnad monopolposition. På en marknad med många aktörer med likadana eller likvärdiga produkter och tjänster är mer information nästan alltid en fördel.

Det är därför Svenska Förläggareföreningen går ut så hårt och, helst, vill stoppa Google Books. Det är också därför filmbolagen så hårt önskat stoppa så kallade fildelare istället för att omfamna tekniken och nyttja den på bästa sätt. De senare har ju t o m förmått den tidigare regeringen att stänga ned privata hemsidor i "kampen" mot spridningen av deras produkter.

Nytänkande och omstruktureringar är vardagsmat för alla aktörer på en förhållandevis fri marknad. Men för monopolister är omställningskostnader inte nödvändiga och därför blir en påtvingad omstrukturering ett hot mot lönsamheten. Och framförallt: ett hot mot den vanliga, trygga monopollunken.

Det är dags att tänka nytt vad gäller den så kallade immaterialrätten. Om inte annat så kommer den nya tekniken antagligen att förr eller senare tvinga fram en förändring. Problemet är att det kommer att bli mycket lidande längs vägen om vi inte istället omfamnar de möjligheter som öppnas för oss.

Dionysos utan Mammon

I dag går Aftonbladets Lena Sundström loss rejält om sex som yrke. Uppenbarligen anser inte Sundström att det ska få gå att livnära sig på att sälja sexuella tjänster. Så långt är det väl ok, för vem bryr sig egentligen om vad Lena Sundström tycker?

Problemet är inte heller att Sundström stolt deklarerar, i alla fall mellan raderna, att hon är en pryd victoriansk kvinna med värderingar därefter. Problemet är att Sundström egentligen inte uttalar sig om de som erbjuder eller köper sexuella tjänster. Hon gör ett angrepp på en kvinna av annan åsikt och ser till att göra det på det där typiska krönikörsättet, dvs utan vare sig fakta, rimlighet, sans eller ens giltiga paralleller.

"Sex är inte ett vanligt arbete" får vi veta. Nej, det är ju förvisso sant. Men vilket arbete är egentligen vanligt? Kloakrensare? Veterinär/koinseminerare? Bonde? Finansvalp? Vad har dessa "vanliga" yrken egentligen gemensamt? Det är möjligen att de är lagliga och därför "accepterade". Men vad annars?

Möjligen kan det också vara att samtliga andra yrken är mycket yngre. "Hor" sägs ju vara världens äldsta yrke. Kanske är det därför det ses som avogt och omoraliskt. Eller så är det helt enkelt för att så många andra kvinnor och män, de flesta av oss, brädas av någon som lyckas med konsten att ta betalt för tjänsterna. De flesta av oss får ju faktiskt inte betalt, många har t o m svårt att hitta någon att göra "det" med gratis.

Så visst är det ett ovanligt yrke, eller kanske ska vi istället kalla det konst. Det är ju något vi andra inte lyckas med, som vi inte väljer och som vi nog inte skulle klara av. Så kanske är det "omoraliskt" och olagligt att tjäna pengar på sexuella tjänster helt enkelt för att vi andra är avundsjuka.

Men det skulle nog inte Sundström hålla med om. Hon skriver att hon förvisso tycker att sex är kul, ja det är rent av så kul att hon vill "ha det gratis". Men framförallt är det viktigt att själv få bestämma vem man har sex med.

Jaha?

Lena Sundström har fått uppfattningen att "sexarbetare" nödvändigtvis är synonymt med livegen. Men varför skulle det vara det? Hon beskriver hur 20-åriga sexarbetande tjejer på [lagliga] bordeller väntar på att någon ska "peka" på dem. De får inte bestämma själva. Näha. Men nu har de väl valt yrket? Och om det är lagligt så kan de väl i så fall när som helst säga "stopp, nu vill jag inte längre" och säga upp sig.

Vilka yrken är det egentligen som låter dig handla precis som du vill och precis med vem du vill? Nog är det väl så att det sitter någon och bestämmer vad Lena Sundström ska eller inte ska skriva om i sina krönikor. Och om denne någon, som säkert kallas redaktör, går för långt så är Sundström kränkt.

Och visst är det så att det finns moment i varje yrke som man inte tycker om. Hur många av oss har inte haft gnälliga kunder som man bara vill "döda" och bli av med. Men man går vidare för att jobbet är roligt - eller i alla fall mindre tråkigt än alternativen. Vissa av oss torkar upp efter kollegorna, som uppenbarligen inte flyttat från mammas helservice. Det är ju inte kul, men en del av det vi kallar "jobbet".

Så det finns alltid tråkiga delar som man får välja hur man ska ställa sig till. Ungefär som om chefen säger "Hörru Lena, nu får du bara skriva krönikor om svensk svinuppfödning". Vad gör hon då? Säger upp sig? Vägrar? Men det gäller uppenbarligen inte sexarbetare. För de är alltid kränkta enligt Sundström.

Det handlar om att "det finns människor som tar sig rätten att köpa andra människor", skriver Lena Sundström. Är det för att sexarbetare säljer visstidsnyttjande av sin kropp eller hur de behärskar den? Men det handlar ju lika lite om slaver i inom sexbranschen som det gör det i modebranschen eller inom elitidrotten. Där kan man stolt visa upp sig och då hurrar sådana som Lena Sundström. "Heja Sverige!"

Men det gäller bara i vissa grenar. Andra har etiketterats som "ofina" och då ska de förbjudas. Det är ju för att det är skillnad mellan "vanliga arbeten" och sex.

Att någon sprutar sin säd över magen på en, är inte som att ta betalt för två liter mjölk i kassan på Ica.

Nä, det är ju sant. Men att skriva krönikor är inte heller som att sitta i kassan på Ica. Eller att rensa kloaker. Eller att inseminera kor. Eller att bruka jorden. Eller att köpa och sälja värdepapper.

Om man inte gillar ett jobb får man väl välja ett annat. Men man riskerar ju förstås att pryda tyckare som Lena Sundström attackerar. För det man gör stämmer kanske inte med hennes inskränkta moraluppfattning.

Bloggtips

Sakine är mer läsvärd än vanligt

Klokt förslag från Vänsterpartiet

92 procent av svenskarna tycker att politikerlönerna är för höga. I detta har de sannolikt rätt. Om man skall avlöna folk efter vilken nytta ge gör borde politikerlönerna istället vara negativa. Det är sannolikt svårt att få dem som bestämmer i frågan att gå med på – politikerna sätter ju sina egna (varandras) löner och för dem som inte är kompetent nog att få ett jobb i näringslivet; exempelvis som taxichaufför eller servitris, är det nog bra att politiken finns som skyddsnät.
Att politikerna sätter sina egna löner är naturligtvis problematiskt och det vore rimligt om man kunde hitta mekanismer för att undandra dem den befogenheten. Här har faktiskt vänsterpartisten Marianne Berg en utmärkt lösning. Riksdagslönen skall vara ett basbelopp. Eftersom basbeloppet sätts i helt andra sammanhang och eftersom det är tänkt att avspegla prisutvecklingen kan man få ett långsiktigt hållbart system, som inte bara skulle innebära att man införde en automatisk broms på arvodesutvecklingen utan också räddade politikerna undan problemet att sätta sina egna löner, de skulle inte heller kunna hävda att de släpade efter kostnadsutvecklingen i samhället eftersom basbeloppet skulle ta hänsyn till detta. Det är bara att lyfta på hatten för Marianne Berg och hoppas att riksdagen lyssnar på henne.

Knäckta nötter

Att slå två kloka huvuden ihop sägs leda till något bättre än om de kloka huvudena söker lösningen var och en för sig. Vad resultatet av att slå två nötter ihop visades tydligt i radions P1 morgon i morse. Här diskuterades nämligen att sverigedemokraterna efter sina valframgångar, liksom andra partier, får plats som nämndemän i våra domstolar.

Problemet? Ja, det framstod inte speciellt klart i sändningen, men syftet var nog att peka på problemen att ha "brunskjortor" som ska uttyda fakta i asylfall. Och visst är det knappast en bra lösning. Men debattanterna kunde inte göra saker och ting speciellt klara.

För sverigedemokraterna debatterade Lars-Johan Hallgren, som är nämndeman i Malmö tingsrätt. Hans "försvar" gick ut på att visa att man som nämndeman inte har en politisk agenda och inte ska ha en. Det är visserligen ett sant uttalande. Men att hävda att det är så för att "alla nämndemän får en endagars utbildning" i hur man ska förhålla sig till fakta i rätten blir bara larvigt.

Sverigedemokraternas representation i domstolarna kritiserades av Anita Dorazio från asylkommittén i Stockholm, en underavdelning i FARR. Hon försökte sig på ett moraliskt angrepp på Hallgren och tvekade inte inför att kalla honom "brunskjorta". Det kan ju diskuteras huruvida det passar sig i en radiodebatt eller inte, men det var verkligen inte effektfullt. Särskilt inte som utfallet grundade sig på en totalt ogenomtänkt kritik.

Dorazio argumenterade nämligen för att sverigedemokraterna kommer att vara ett problem i svenskt rättsväsende, trots att hon inte hade en aning om vad bl a Hallgren faktiskt uträttat. Problemet, bevisade Dorazio, är att Hallgren inte är trovärdig eftersom de politiska partierna har drivit partipolitik i rätten i "åtminstone 20 år". Det ska de inte göra och därför är sverigedemokraterna ett problem i t ex asylfrågor.

Förvisso, men är inte det egentliga problemet då att rätten är politiserad?

Men så långt förmådde inte Dorazio föra sitt resonemang; det stannade istället på några allmänna, mindre väl valda angrepp och en hel del guilt by association.

Hallgren var dock inte bättre han, även om han hade en långt mer saklig stil (som han antagligen vann på). Att han inte förstod vad kritiken egentligen riktade sig emot, och inte heller tog avstånd från påhoppen på ett vettigt sätt, visar väl att även han knappast är en Einstein.

Så vad är resultatet av denna debatt? Tja, det som skulle varit en intressant debatt om värden och värderingar blev som bäst tio minuters idiotunderhållning à la Big Brother. Public service när det är som sämst.

Centerkrav tvingar regeringen att göra en Billström

Den borgerliga regeringen http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=587500&previousRenderType=6">inför trängselskatterna igen i Stockholm. Detta trots att moderaterna gick till val på att stoppa dem och trots att folket i de folkomröstningar som hölls i Stockholmsområdet sade ett tydligt nej.

Bakgrunden är ultimatum från ett antal centerpartister (minns att när Billström tvangs svika sina väljare var det ultimatum från mp som låg bakom). Historien upprepar sig.

De frisinnades regering

Den nya borgerliga regeringen slåss inte bara för att EU-skall tvinga fram höjda alkoholskatter, den prisar också sitt eget alkoholupplysningsarbete (äran, bör väl där tillhöra folkhälsominister Morgan Johansson och hans kollegor, eller hur Maria Larsson?) i ett pressmeddelande:

Festmetoden framgångsrik

Av de 18 - 25 åringar som dricker sig berusade 2 gånger per månad eller oftare är det 30 procent som har förändrat sitt festdrickande efter att ha tagit del av Festmetoden. Med "Festmetoden" som lanserades för ett år sedan vill alkoholkommittén ge målgruppen unga vuxna kunskap vad som händer i kroppen när de dricker för mycket men även praktiska tips om hur de kan dricka mindre.

Det finns idag en stark oro över att allt fler unga vuxna har en hög alkoholkonsumtion som kan leda till alkoholproblem. Alkoholkommittén har valt att möta problemen med en informationsinsats som utgår från unga människors förhållande till alkohol, mycket festande och mycket alkohol.

Den utvärdering om Festmetoden som alkoholkommittén gjort bland 2100 18 - 25 åringar visar att:
· I stort sett alla har tolkat budskapet helt enligt alkoholkommitténs intentioner. Att syftet är att dricka med måtta
· 33 % har antingen varit inne på webbplatsen eller sett delar av dvd:n. Det motsvarar
284 000 18-25 åringar i Sverige
· Festmetodens besökare är klart positiva till att samhället ger ut den här typen av information. Endast 2 % är negativt inställda.
· Två av tre uppger att de diskuterat innehållet med någon i sin närhet
· 50 % har tipsat en vän om Festmetoden
· Bland unga Vuxna som dricker sig berusade 2 ggr per månad eller oftare är det 30 % som har förändrat sitt festdrickande

- Bra utformad samhällsinformation om alkohol med stöd i forskningen fungerar!
Vi har från 2001 och fram till nu visat att informationsinsatser som är välgjorda når fram till målgruppen. Att vår information har fungerat så bra har även sin grund i vår respekt för dem vi vänder oss till, säger Karin Rågsjö, Alkoholkommittén, ansvarig för satsningen.

Det goda resultatet gör att alkoholkommittén går vidare med Festmetoden. Med start den 10 november visar vi sex minidokumentärer i TV4 - "Förkväll", som delvis bygger på Kenth Johnssons arbete och forskning. Kenth är sedan flera år en populär förläsare på universitet och högskolor runt om i Sverige. Hans forskning utgår från unga vuxnas förhållande till alkohol och speciellt deras attityder till berusningsdrickande.

Informationsinsatsen kommer sedan att fortsätta i vecka 45-49 i MTV och The Voice samt under jul och nyår i t.ex. Kanal 5.

"Folket" vem?

Att folket ska styra sig självt är ju en gammal hederlig demokratisk devis, som vänstern ofta väljer att applicera även på privat egendom (förutom deras egen). Men vad är det egentligen för "folk" som avses i demokrati? I argumentet för demokrati, dvs den fiktion eller utopi som ofta hävdas, är folket "alla" som har intresse av eller i staten.

Men vilka är folket i verkligheten? Den del av folket som faktiskt styr genom att rösta fram en majoritet i riksdagen är långt under 50% eftersom hälften av lagda röster krävs - och lagda röster är i Sverige vanligtvis 80% av röstberättigade, som i sin tur är en delmängd av Folket. I USA omvaldes president George W Bush 2004 med stöd av ca 29% av den röstberättigade befolkningen. Räcker det? I Sverige valdes regeringen Reinfeldt av ca 30% av hela folket. Räcker det?

Vad exakt är det som avses med "folket"? Det är en grundläggande fråga som man som demokrat måste ha ett svar på - men som ingen verkar kunna ge ett rakt svar på. Denna fråga diskuteras idag på LewRockwell.com:

Who Are 'The People'?

De arbetslösa organiserar sig?

Helle Klein på Aftonbladet skriver om hur den "normale" killen Sebastian försöker organisera återkommande möten för att protestera mot de "drastiska försämringarna" av a-kassan.

I texten framstår Sebastian som en hyfsat normal kille som blivit "upprörd" över nedskärningarna. Det ligger inte långt bort att ana att han är en av de stackars personer som varit arbetslös i många år och som nu riskerar att inte få leva på andras bekostnad.

Men med tanke på att denne vanlige upprörde arbetare lyckas organisera protestmöten tillsammans med syndikalister, kommunalare och SEKO-anslutna har han uppenbarligen en hel del kontakter. Det är ju konstigt att sådana kontakter inte kan generera jobb. Alla vet ju att kontakter är bästa sättet att få jobb.

Sebastian skriver till Klein på sedvanligt "det är synd om mig"-manér:
"Vi har tryckt affischer och klistermärken ur egen ficka och affischerat hela helgen men det är extremt svårt att nu ut till allmänheten. Väktare och Connexpersonal mm river ner alllt"

Bortsett från stavfelet och den frånvarande kommateringen, som väl ytterligare förstärker skenet av "utsatthet", kan man konstatera två saker av citatet. För det första att Sebastian och hans kompisar uppenbarligen har magiska byxor, ur vilkas fickor man kan trycka ut affischer och klistermärken.

För det andra att Sebastian känner sig nedtryckt av att inte fritt få sprida sitt budskap - uppenbarligen på platser där det är förbjudet att affischera. (Varför skulle annars "väktare och Connexpersonal mm" riva ned affischerna?) Att bryta mot lagen har ju aldrig varit ett problem för vänstern, särskilt inte om det gäller lagskydd för äganderätt.

Om man bara på något sätt kan anse sig tillhöra en förtryckt arbetarklass så har man automatiskt rätt att stampa på allt och alla - och är förtryckt om man förhindras göra så. Sådan är logiken hos fågelungevänstern.

Demokratiskt dravel

Att "demokrati" blivit ett trumfkort som alltid ger den som spelar det överhanden borde inte vara en överraskning. I alla fall inte för nyliberaler, som förhoppningsvis genomskådat den terminologiska bluffen. Speciellt som nyliberaler ofta "anklagas" för att vara "antidemokratiska" (fler argument, eller ens bestämning av vad det betyder, är uppenbarligen överflödigt).

Att vara demokratisk och för demokrati kan betyda precis vad som helst som är gott, bra, positivt och underbart. Allt dåligt, ondskefullt och negativt är "odemokratiskt" eller "antidemokratiskt". Så enkel är den politiska realiteten i Sverige och världen.

Men vad händer om man ställer en följdfråga till sådana ytliga men gränslöst dumma uttalanden? Faktum är att frågor som "vad menar du med demokrati" eller "varför har majoriteten rätt" sällan möter svar. Så långt har ingen tänkt; så djupt sitter detta hjärndöda mantra - alla upprepar till förbannelse demokratins goda, men funderar aldrig över vad demokrati är.

Om detta handlar artikeln The Second Question.

Man kan också se till "democracy in action" - röstandet - och vad det faktiskt innebär. Det amerikanska exemplet är väldigt intressant, där långt under halva befolkningen röstar och en ytterligare mindre minoritet faktiskt väljer president och kongressledamöter.

Om det absurda i denna idé handlar Representing Whom?.

Fel timing

Nu driver Aftonbladet skapa hysteri kring den globala uppvärmingen. Denna gång har de stöd av Klimat- och sårbarhetsutredningens rapport som förutspår de sedvanliga katastroferna, men som faktiskt räknat på vad det skulle kunna kosta.

Efter att igår lämnat arbetet i full snöstorm, trängts med tusentals andra möss- och halsdukshandlare, uthärdat överfulla färdmedel och slutligen via isgator glidit till arbetet idag är det bara att konstatera: beklagar, Aftonbladet. Hotet om ett varmare Sverige framstår just idag snarare som ett löfte. Och det är bara början av november.