torsdag, september 28, 2006

God beredskap?

I dag för 12 år sedan förliste MS Estonia. 501 svenska medborgare omkom. De allra flesta ligger kvar på havets botten eller i fartyget eftersom svenska politiker bestämde sig för att de förmodligen såg för hemska ut för att de anhöriga skulle vilja begrava dem. Så lät i alla fall ursäkten. Eftermälet av Estoniakatastrofen stinker som bara politiska skandaler kan. Från de första uttalandena där Carl Bildt hade bestämt sig för att fartyget måste ha sjunkit på grund av ett konstruktionsfel, vidare till beslutet att gjuta in de döda i betong och slutligen till en farsartad politisk haverirapport som ingen jävel förutom Mona Sahlin och Johan Fransson tror på.

Vi hoppades att detta var något som inte skulle kunna hända igen. Men 2004 visade regeringen ånyo prov på bristande ledarskap, ja ren inkompetens. Nu omkom 543 svenskar – på andra sidan jordklotet. Att människor vill ha hem sina döda hade regeringen förvisso lärt sig, men att en regering måste kunna agera snabbt i situationer när dess medborgare utsätts för omedelbar fara insåg ingen. Domen från de drabbade blev hård, precis som 1994.

Frågan är vad en borgerlig regering gör om vi står inför ett liknande scenario någon gång framöver. De borgerliga kritiserade Perssons brist på ledarskap under tsunamin, men vad vill man göra konkret för att förbättra krisberedskapen i landet? Är frågan aktuell nu när inga konkreta opinionsvinster kan göras?

Estonia och tsunamin är extrema situationer, men även vid sådana tillfällen måste ett lands krisberedskap vara god. Det är ingen valvinnarfråga men väl en fråga om tilltro till den stat så många av oss göder och sätter viss tilltro till i nödens stund. Den borgerliga alliansen bör ställas mot väggen i denna fråga många gånger under mandatperioden. Det vore förödande om en ny regering, vid händelse av en ny katastrof, inte skulle ha lärt sig något av både Carlssons och Perssons blunders.

3 Comments:

At 28 september, 2006 18:56, Blogger Robsten said...

Det är bara det att tsunamin hände på andra sidan jordklotet, långt, långt från svensk juristdiktion. Sverige kan inte göra ett skit på annat lands territorium, utan uttryckligt tillstånd från nationen i fråga. Detta är saker som media inte brydde sig om att belysa, man får tänka själv ibland. Dessutom kan inte Sveriges regering ha beredskap för vad som kan hända på andra sidan jorden, det kostar pengar som inte jag och en massa andra vill betala, det GÅR aldrig att få samma trygghet och eservice på andra sidan jordklotet som här hemma, acceptera detta eller stanna hemma.

 
At 28 september, 2006 21:52, Blogger Hans Engnell said...

Men. Sverige lyder under samma lagar som andra nationer. Om Italien kan agera snabbt för sina medborgares skull, borde Sverige kunna göra det. Vad gjorde Italien som inte Sverige gjorde? Det är en rimlig fråga.

Om staten ska ha en uppgift, är det att skydda liv och egendom för sina medborgare. Jag tycker att man som medborgare kan förvänta sig vissa saker i utbyte, en sak är att få hjälp vid en krissituation, oavsett om det gäller en anhörigs död på hemmaplan eller en naturkatastrof utomlands. Sverige kunde ha gjort mycket mer, framför allt snabbare.

 
At 05 oktober, 2006 17:48, Blogger apa666 said...

Det är uppenbart att staten klantade sig monumentalt vid tsunamin. Men detta är naturtillståndet, och ingenting man bör förvånas av. Vill man klanta till någonting, då skall man låta staten ta hand om saken. Detta om hur verkligheten fungerar.

Sedan om den principiella frågan:

Är det statens uppgift att skydda människor från naturen?

 

Skicka en kommentar

<< Home