tisdag, januari 03, 2006

Orespektabelt

Och så är försöket med biltullar igång i Stockholm. Motormännen och moderaterna protesterar, men pessimist som jag är befarar jag att stockholmarna – den svenska vanan trogen – kommer att finna sig i den nya pålagan.

Annika Billström, som enligt uppgift suger fett, tycker att vi ska respektera försöket med biltullar. Respektera? Respekt är något som bör ges åt båda håll och i det här fallet har politikerna bannemej inte respekterat Stockholms invånare. Både moderater och socialdemokrater lovade inför valet 2002 att några biltullar inte skulle införas vid en valseger. Det var alltså en ickefråga. Men så är det ju det här med miljöpartiet. En liten grupp människor med mossa mellan skinkorna och alldeles för lite verklighetsförankring. Inga biltullar = inget stöd till en sosseregering. Det blev såklart biltullar.

Så här får man inte bete sig. Att säga en sak inför ett val och sedan bryta det är en sak. Men att stå i TV och säga att väljarna ska respektera detta svineri är fanimej i det närmaste kriminellt. Var går smärtgränsen, alla stockholmare?

5 Comments:

At 04 januari, 2006 07:46, Blogger Slartibartfast said...

"En liten grupp människor med mossa mellan skinkorna och alldeles för lite verklighetsförankring."

Haha, klockrent! :)

 
At 04 januari, 2006 17:31, Blogger kantarellkungen said...

Gillar inte heller biltullar, men ingen skugga ska falla på miljöpartiet. De har hållit ett vallöfte och varit trogna sina ideal (till skillnad från moderaterna) och sina kärntrupper (till skillnad från sossarna).

 
At 04 januari, 2006 18:23, Blogger Rimbert said...

Kejsar Görans makthunger står svenska folket dyrt...

 
At 04 januari, 2006 21:51, Blogger Hans Engnell said...

Nazisterna var också trogna sina ideal. Men inte fan var de vettigare för det.

 
At 07 januari, 2006 01:46, Blogger Erik Sandin said...

Vart smärtgränsen går? Jag tror inte det finns någon. Är ryggen väl krökt mycket nog så rätas den inte. Denna demokratiskandal måste vara en av de största skandaler som Sverige har skådat i modern tid, och ändå skrivs det knappt om den och ingen jävel i det politiska etablissemanget har mod nog att sätta ner foten. Ibland skäms jag för att vara svensk, och detta är ett av de tillfällena.

 

Skicka en kommentar

<< Home