DN Kultur gör det igen

I Dagens Nyheters Kulturdebatt (31/7) skriver Michael Hardt om "Kriget mot terrorn - bara en förövning". Han hävdar att ockupationen av Irak är en katastrof och en förövning inför det stora kriget mot Kina.

Enligt DN ska Michael Hardt vara professor vid Duke University. Jag undrade vilket ämne han var professor inom - var det militärhistoria, konfliktforskning, internationella relationer eller statsvetenskap som var Michael Hardts specialområde?

För något decennium sedan skulle min undran stannat där. Idag kunde jag, tack vare Internet, slå upp Duke Universitys personalförteckning. Där anges Michael Hardt som ”associate professor” i ”comperative litterature”

”Associate professor” betyder att man har doktorsexamina och är fast anställd på ett universitet – alltså docent. ”Comperative litterature” betyder, enligt American Comparative Literature Association, ”In its largest sense, comparative literature promotes the study of intercultural relations that cross national boundaries, multicultural relations within a particular society, and the interactions between literature and other forms of human activity, including the arts, the sciences, philosophy, and cultural artifacts of all kinds.”

Klart att "professor" låter mer trovärdig som analytiker av den militär-politiska processen i USA, Irak och resten av världen än "docent i komparativ litteratur". DN vet vad som säljer.

Artikeln i sig är den sedvanliga blandningen av USA-bashing, okunnighet och konspirationsteorier. Två meningar är dock så speciella att de förtjänar kommentarer.

Rörande den så kallade ”Revolution in Military Affairs” som skett under 90-talet skriver Hardt ”Det pragmatiska tillvägagångssätt som förut präglade såväl USA:s militär som dess diplomati kan idag avgärdas som föråldrat, som ”konservativt”.”
Notera att det ”pragmatiska förhållningssätt” som Hardt verkar fördra framför dagens amerikanska militär på sin tid innebar Vietnamkrig, invasion av Grenada, sanktioner mot Irak och bombningar av serber, irakier, libyer samt sudaneser. Undrar om Hardt tänkt igenom sin ståndpunkt här?

Höjdpunkten är dock hela resonemanget om USA:s ockupation av Irak, som Hardt sammanfattar med ”Den militära revolutionen har i Irak lett till ett sällan skådat misslyckande”. Alla som läst en aning historia vet att krig är synonymt med ”sällan skådade misslyckanden”.

En kortfattad genomgång skulle kunna ta upp Napoleons invasion av Ryssland 1812, som ledde till att han förlorade runt 90% av sin armé och i slutändan sitt imperium. Detsamma kan sägas om Hitler 1941. Det var sällan skådade misslyckanden genom att fältherrarna startade krig som kunde undvikits.

I det första afghanska kriget (1839-42) förlorade britterna 1842 ca. 14990 av 15000 soldater och kringpersonal. Det var ett sällan skådat misslyckande när det gäller förluster.

Första världskriget visade upp en rad sällan skådade misslyckanden på mer strategisk nivå - allt från misslyckade mobiliseringar till omöjliga operationer som Gallopoli och Somme. Eller faktumet att ingen räknade med vad kulsprutan innebar för anfallande soldater …

USA har en tradition av sällan skådade misslyckanden i krig. När amerikanerna invaderade Sicilien 1943 sköt de av misstag ner dussintals av sina egna transportplan med hundratals döda amerikanska fallskärmsjägare som följd. De amerikanska truppernas insatser i Korea vintern 1950-51 var (med vissa undantag) så katastrofalt dåliga att brittiska och turkiska trupper fick rädda amerikanerna från total förintelse.

Sällan skådat misslyckande – my ass !

Men i valet mellan fakta och USA-bashing har DN Kultur en lång tradition av det sistnämnda. Så också idag.

Så var det dags igen...

"Alla som har små barn vet att de påverkas av reklam och inte kan stå emot, utan vill ha chokladdoppade flingor och så"

Citatet ovanför skulle möjligen kunna ha relevans i en diskussion småbarnsföräldrar emellan. Nu är det istället folkhälsominister Morgan Johansson som är ute och tycker. För att riktigt visa hur upprörd han och de andra i regeringen är hotar de dessutom med lagstiftning om inte branschen skärper sig.

Man kan tycka att det är lite orättvist av Moggen att låta oss andra lida för att han inte kan säga nej till en chokladälskande fyraåring.

Nils Lundgren retar nog en del ja-sägare

Nils Lundgren retar kanske en del EU-anhängare i sin debattartikel i Aftonbladet där han förklarar att EU håller på att utvecklas till ett överhetsprojekt.
Själv skulle jag inte tveka att rösta ja en gång i en folkomröstning om EU. Det är om Sverige skall lämna EU.

Vetenskapsfeminism

Forskare i Uppsala har tillsammans med ukrainska forskare hittat ett sätt att upptäcka bröst- och äggstockscancer i förtid. Vad bättre är, metoden borde kunna användas istället för den av så många kvinnor avskydda mammografin.

Återigen har globalisering och vetenskap lyckats med det som feminismen inte lyckas med; att göra kvinnors liv lite bättre.

Vi, retstickorna...

Det är kul att retas.

De flesta som skriver här på Moderskeppet stod på nej-sidan i folkomröstningen om EMU. Den här så ofta omskrivne Munkhammar stod på ja-sidan. Det gör det naturligtvis lite extra skoj för en del av oss att dra honom i det skägg han för övrigt inte har.

Men eftersom folk har hört av sig och undrat, vill jag bara göra ett påpekande. Munkhammar är inte den store fienden här i världen. Möjligtvis är han tacksam att reta, inte minst i EU-frågor. Men i den stora fighten, för frihet - mot socialism och kollektivism står han och vi på samma sida, sköld vid sköld.

Bara så ni vet. ;-)

Munkhammar hamrar tillbaka

Här på Moderskeppet har vi med stort intresse följt de respektive bloggarna som rattas av Ali Esbati och Johnny Munkhammar. För inte så länge sedan skrev Esbati om Munkhammar under rubriken ”The Bottom is Nådd”.

Svaret från Munkhammar har dock dröjt något, men för några dagar sedan kom moteld där vi bland annat får förklaringen till dröjsmålet:

”Nu senast har han [Ali Esbati] omsorgsfullt prickat in kritik av meningsmotståndare på deras semester.”

Det måste ha kliat i Alis fingrar i väntan på att Johnny skulle gå på semester.

Jens Orback på Pride

Jens Orback ska delta i årets Pride-festival och där förmodligen fjäska för en del av de personer som mobbade honom i vintras.

Bakgrunden är denna: Demokratiminister Orback gjorde i vintras ett uttalande där han, i sin iver att visa hur öppen och fördomsfri han var, bland annat berättade om sin släkting som hade någon sorts kärleksrelation med en häst. Detta i ett sammanhang där även homosexualitet diskuterades.

Jens trodde att samhällsklimatet hade nått dithän att även personer som sysslar med tidelag var accepterade för sin läggning. Reaktionen från olika homosexuella personer - samt Gustav Fridolin – illustrerade tydligt hur fel han hade i sin bedömning.

Så givetvis backade Jens och gjorde avbön. Detta visar två saker. Dels att han är en populist och en fegis som inte vågar stå för det han har sagt. Dels att han brister i sin omvärldsbevakning och inte inser att lusta efter våra fyrbenta vänner – enligt den mobbarmentalitet som råder i Sverige – inte är en läggning som tolereras.

Jens Orback är alltså feg och har dessutom dålig koll.

Dålig koll, ja… Inte för att jag skulle ha något emot homosexuella eller tycka att det är dumt att de demonstrerar sin stolthet, men känns inte Pride-festivalen väääldigt mycket 90-tal? Marginellt fräschare än Vattenfestivalen, typ.

Oppositionen mot Euron växer

Bloggen EU-referendum rapporterar att Italiens premiärminister nu menar att ”alla blev lurade” när det gäller effekterna av EMU
“There are categories of Italians which face difficulties because of the incursion of Prodi's euro,” – säger Berlusconi (notera att Euron nu är "Prodis" - den tidigare EU-presidenten som nu är ledare för den italienska vänstern)

Även regeringspartiet Lega Nord ser farorna med EMU och vill ha en folkomröstning om att gå ur (Italien gick med utan folkomröstning) i samband med nästa val.

Även i länder som Portugal och Tyskland vill starka krafter se att man lämnar EMU. Skall bli intressant att se vilket land som går ur först.
Milton Friedman gav projektet 5 år. Vi är där snart.

Party Pooper

I Iran finns det folk som skiter i att det inte är tillåtet att dricka alkohol. De vet att alkoholen är skadlig men tycker att det kan vara kul att dricka när det är fest. Detta förekommer ofta i den sekulära övre medelklassen. Ibland så upptäcks den här typen av verksamhet av polisen. Polisen åker dit, avbryter festen, misshandlar festdeltagarna och burar in dem.

Jag kom att tänka på detta när jag läste en kolumn i Metro av Alexandra Pascalidou. Hon berättar om hur hon hamnat på en fest i en ”exklusiv vindsvåning bland mode- och mediemänniskor”. Dessa tyckte att hennes närvaro var besvärande eftersom de inte kunde snorta kokain öppet. Själv kände hon sig som ett ”patetiskt pretto”. En hygglig kille erbjöd henne en ”provlina” men hon avböjde och gick därifrån.

Alexandra Pascalidou berättar vidare att kokain är vanligt hos det fina folket och att dessa vare sig uppträder eller ser ut som vanliga missbrukare. Detta är enligt henne olyckligt eftersom ungdomar då kan få intrycket av att man kan bruka andra droger än alkohol utan vara missbrukare. Detta är ju visserligen fullt möjligt och knappast ovanligt, men lögnen måste hållas vid liv.

Det verkar reta Pascalidou att inte alla som provar andra droger än alkohol trillar dit och blir missbrukare. Ja, i synnerhet om de är lyckade, vackra och rika. Därför avslutar hon sin kolumn med att uppmana polisen till att förstöra fler fester i fina kvarter.

I Iran finns säkert också något ”patetiskt pretto” som i Teherans Metro skriver kolumner där hon berömmer polisens övervåld. Översatt från persiska skulle ett utdrag ur en sådan kolumn kunna te sig så här ungefär:

”Rika och berömda har länge levt i en skyddad alkoholverkstad där de trott sig ha immunitet mot polis- och rättsväsen. Men så plötsligt gör den iranska polisen en alkoholrazzia på det fina folkets fest och plockar kändisar som inte bara gör sig själva en otjänst utan även en hel generation som ser upp till dem och deras livsstil. Bra jobbat, polisen, modigt drag, och fortsätt så, för inga pretentiösa antidrogkampanjer kan göra mer nytta än direkta ingripanden.”

Zimbabwes unika depression

Vem tror att skuldavskrivningar är svaret på alla frågor för ett land som Zimbabwe, där tyrannen, premiärministern och presidenten (jodå, han är alltsammans samtidigt) Mugabe styr?


Sannolikt har inget land i fredstid upplevt ett så kraftigt ekonomiskt ras som Zimbabwe under de senaste sex åren. Det säger Världsbankens chef för Zimbabwe Hartwig Schafer.

- De främsta orsakerna till Zimbabwes nedgång är sammanbrottet för jordbruket och en snedvriden ekonomisk politik, säger Schafer och ger president Robert Mugabes regering hela skulden för krisen. Enligt en studie som Världsbanken nyss har sammanställt har det zimbabwiska jordfördelningsprogrammet visserligen åstadkommit en sorts rättvisa i jordägandet, men till priset av att fattigdomen har ökat.

Läs hela Reutersnotisen här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=225899

Briljant analys 2

Vilket samhällsproblem handlar följande uttalade från Ted Kennedy (D, NY) i WSJ 25/7 om:

"Jag kan tänka mig få saker som skulle vara sämre för landets pensionärer, arbetare och familjer"

Svar: Förslaget att utnämna John Roberts till domare i Högsta Domstolen i USA.

Bakgrunden är att Roberts i den Circuit Court där han nu är domare hävdat (i fallet Rancho v. Viejo) att den federala regeringen inte har rätt att hindra en byggherre från att bebygga mark där det finns arroyo-paddor när delstatens myndigheter godkänt bygget. Roberts hänvisar till att grundlagen säger att den federala staten får reglera mellandelstatlig handel men menar att eftersom paddan inte tar del i sådan och dessutom är stationär kan den federala staten inte ingripa för att skydda paddan.

Högkonjunktur för klassretoriken

I lördags höll folkpartiets ledare Lars Leijonborg det traditionella sommartalet på Marstrand. Skolpolitiken var ett av de ämnen han tog upp. Hans önskan är att den borgerliga alliansen ska föra en skolpolitik där arbetarklassens barn står som vinnare, eftersom de har svårt att svara upp till skolans krav.

Det är fascinerande att de borgerliga partierna vägrar inse att skolan är medelklassens domän, där deras normer upphöjs.

Det är anledningen till att arbetarbarnen anses ha det svårare i skolan än barnen från medelklassen.

Varför vänder vi inte på det och ställer oss frågan: Hur skulle skolan se ut om arbetarklassens normer fick råda?

Dala-Demokratens (s) ledare efterlyser mer arbetarmoral i skolan. (25/7)

Ja, till och med bland kommunalare tar moderaterna väljare. Statistiska centralbyråns undersökning visar på en uppgång på fem procentenheter till 12,5, bland dem som bestämt sig. /.../ Vad är det då som lockar även arbetarväljare att snegla åt ett borgerligt parti, som, enligt en ny fördelningsanalys från LO, vill göra nedskärningar i den offentliga sektorn med ungefär 50 miljarder kronor, alltså ta bort jobb, ta bort välfärd och minska ersättningarna till en mycket stor grupp människor, varav de flesta finns i arbetarklassen?

Ledare i Kommunalarbetaren (s) kan inte begripa hur "kommunalare" kan få för sig att rösta på moderaterna. (6/7)

Begreppet arbetarklass har förändrat sin betydelse i takt med att de manliga metallarbetarna inte längre är norm för vad som är "riktiga" arbetare.

I grunden är arbetarklassen de, vars enda tillgång är det egna arbetet, som de måste sälja. Men det kan också innebära att ha jobb med dåligt betalt, låg status och där man har liten möjlighet till inflytande.

Aktuellt i politikens (s) krönikör Hanna Finmo modifierar arbetarklassdefinitionen så att den skall hålla ihop hjälpligt i ytterligare några år. (25/7)

Vänstern tyst om avrättningar i Iran

Som t ex Dick Erixon och Andrew Sullivan skrivit om har två unga homosexuella i Iran, den ene under 18 år, avrättats. Personligen har jag god lust att ställa mig utanför Irans ambassad på Lidingö för att protestera mot detta. Man torde dock minst behöva ha skottsäker väst på sig för att göra detta.

Jag tittade på Ali Esbatis blogg för att se om han kommenterat det hela. Där fanns inte ett ord om avrättningen. Ali Esbati är däremot mäkta upprörd över den tragiska dödskjutningen av en brasilianare i London igår.

Om det vore så att Ali Esbati vore den ende som inte kommenterat avrättningarna i Iran vore det en sak. Nu är det inte så. På den länksamling som finns hos Esbati kan man titta på en del olika vänsterbloggar. Ingen, och jag menar ingen, kommenterar de kallblodiga avrättningarna i Iran. Många är däremot upprörda över dödsskjutningen i London.

Min misstanke är att vänstern hatar väst och demokrati. Man tar därför alla chanser att fördöma väst men har överseende med förtryck i diktaturer, såvida dessa inte kan kallas högerdiktaturer.

Miljöpartiet och mysticismen

Så har då Jenny Jewert i DN tagit upp en artikel från föreningen Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett.

I artikeln undersöker Jesper Jerkert vilka vetenskapliga fakta som ligger till grund för åsikter som stöds av politiska partier. Jerkert finner att Miljöpartiet står i en klass för sig och Jewert skriver:

Biodynamisk odling må låta vackert, men sker med hänsyn till planeternas positioner och enligt ockulta principer. Ett visst kompostpreparat framställs genom att "hackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi".

Nu är det inte så att det stannar vid att Miljöpartiet enbart står för ockultism och mysticism. De har även fått regeringen att lägga skattepengar på sådant här trams.

Miljöpartiet vänder sig också mot att det är för hårda dokumentationskrav för antroposofiska mediciner - d.v.s. att det ställs krav på att medicinerna skall ha bevisad effekt...

USA-hat är opium för vänsterintellektuella

Karl Marx skrev att religion är opium för folket. För att travestera Karl Marx skulle man kunna säga att USA-hat är opium för vänsterintellektuella. På annat sätt kan jag inte tolka Åsa Lindeborgs uttalande om självmordsbombare.

En annan sak jag funderat över i samband med hennes uttalande är vad hon skulle tycka om någon som sprängde en föreläsningssal i luften på Uppsala Universitet när hon håller föreläsning. Vad skulle hon ha för argument emot att någon sprängde sig i luften när hon håller föreläsning?

Mer Esbati

Det är inte bara på Moderskeppet som skribenterna använder större delen av sin vakna tid åt att följa Johnny Munkhammars liv och leverne . Det gäller även Ali Esbati vars blog vi tidigare tipsat om skriver om Munkhammar. Långt i från harmlöst.

Som om trekvarts miljard inte räckte

EU har beslutat att satsa motsvarande omkring 100 miljoner SEK på en ny kampanj för Euron som de kallar ”Det framgångsrikaste europeiska projekt som någonsin lanserats" Kampanjen skall inriktas på Storbritannien, Sverige och Danmark "i strävan att vinna över en skeptisk allmänhet”, särskilt i "små städer och avlägsna regioner".(läs: där vi fjällkobönder inte ville rätta in oss i ledet och rösta som överheten tyckte vi skulle göra).

Ärendet bereddes av ett utskott där Gunnar Hökmark är ledamot och alla moderater (liksom alla socialdemokrater utom en) röstade sedan för i kammaren.

Med beslut som detta faller moderaternas krav på att myndigheter inte skall bedriva opinionsbildning platt till marken. Det är uppenbart att man inte har något emot skattefinansierad opinionsbildning som sådan så länge man håller med om kampanjens innehåll.

Briljant analys

Vilket samhällsproblem handlar följande ledarkommentar ur Pitetidningen om:

"På sikt är detta ett allvarligt hot mot demokratin. De som har mest att vinna på ett tryggare och rättvisare samhälle marginaliseras medan de grupper som slår vakt om individuella lösningar på gemensamma problem blir vinnarna och de som styr samhällsutvecklingen mot än större klyftor. "

Svar: Junilistans planer på att ställa upp i riksdagsvalet. Att detta skulle missgynna sossana är ledarskribentens förklaring.

Siffror från EU

EU-kommissionen genomför återkommande opinionsmätningar om stödet för EU och dess institutioner i medlemsländerna. Trots att kommissionens mätningar ofta visar på ett långt starkare stöd för EU:s olika påhitt än vad som går att se i andra mätningar eller faktiskt agerande (exempelvis skulle enligt Eurobarometen en majoritet av svenskarna vara för EMU i samband med folkomröstningen 2003) kan undersökningen vara läsvärd. Siffrorna som presenteras måste ju sägas utgöra den övre gränsen för stödet för EU. Att notera är att exempelvis endast 47 % av medborgarna i EU-länderna gillar EU. I Sverige gillar 34 % EU samtidigt som det är 36 % som anser att de tjänat på medlemskapet medan 50% (mest i EU) menar att de inte tjänat på medlemskapet (I Frankrike menar 53 % att de tjänat på att vara med jämfört med 33 % som menar att de inte gjort det). Man kan också utläsa att 38 % av svenskarna tycker att EU skall ha en grundlag (om än ej nödvändigtvis den som föreslogs).

Not: Att 58 % av svenskarna (vilket skall utgöra den lägsta andelen av alla i EU) skulle vilja ha ett EU-försvar som undersökningen påstår får nog läggas till kategorin exempel på när kommissionens mätmetoder slagit snett (den alternativa förklaringen att det svaga svenska stödet för EU beror på att det inte finns ett europeiskt försvar förefaller mindre trolig)

Saknaden efter Ali Esbati

När Ali Esbati var ordförande för Ung Vänster fanns en figur från vänstern som verkligen verbalt kunde ge sina motståndare en riktig match. Paradoxalt nog saknar jag honom.

Men som väl är finns Ali Esbati kvar på bloggen ”Esbatis kommentarer”.

Tonen känner man igen. Ali är upprörd, välformulerad, mångordig och vass. ”Patetiskt”, ”skrattretande”, ”morbida” och ”makalöst” är glosor som öses över meningsmotståndarna. Ali verkar tänka ”jag har fanimej aldrig skrivit om något så upprörande som det här!” varje gång han gör ett inlägg.

Under ”about me”, finns ett citat av Antonio Gramsci:

"Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor".

Bredvid citatet (som för övrigt väcker frågan om Antonio Gramsci hatade de döda) finns en bild på en av klasskillnader och orättvisor plågad Ali Esbati. Han ser ut som om han just upptäckt ännu en orättfärdighet och precis ska skriva en giftig kommentar om denna på sin blogg.

Men i debattsofforna i teve ser man tyvärr inte Ali så ofta numera. Han var en skicklig debattör som ofta ”vann” oavsett om han hade ”rätt” eller inte. Ibland hamnade han dock i samma sits som Palme brukade göra under debatter med Fälldin. Då man fick sympati för den som låg i underläge (Fälldin) och tyckte illa om den elake och arrogante buffeln (Palme).

Men i övrigt tycks ju Esbati vara perfekt som ledare för Ung Vänster. Ändå avgick han i förtid. En avgång höljd i mystik. Medierna rapporterade om någon sorts sexskandal. Tjejer i organisationen hade upplevt att ”blivit utsatta på grund av sitt kön”. Men det framgick inte riktigt vad som hänt så när som på en detalj, någon hade kartlagt ”relationerna” mellan medlemmarna.

Att kartlägga relationer tyckte Ali var en ”knäpp grej”, vilket knappast förvånar. Sannolikt förekom han själv rätt frekvent på relationskartan. Ali gillar brudar och brudarna gillar Ali. Eftersom ”Ung Vänster är ett förbund med en skarp feministisk profil” är detta inte helt oproblematiskt. Häradsbetäckare betraktas inte som någon hederstitel i förbundet.

När Ali Esbati var ordförande för distriktstyrelsen i Stockholm fanns det styrelsemedlemmar som tyckte att det var olämpligt att en ordförande satt i samma styrelse som sin flickvän, sin älskarinna och sin före detta flickvän.

Att Ali Esbati gjorde succé bland damerna i Ung Vänster är inte konstigt. De andra killarna försökte väl stilmässigt anpassa sig till vänsterns föga sexiga ideal: feminism, veganism, ekologism, rättvisemärkt, hårighet och allmän sunkighet. Dessutom inbillade de sig säkert att det är sånt som tilltalar kvinnor.

Ali begrep bättre. Han var proper, men inte nördigt borgerligt proper. Nej, istället kavaj, röd stjärna i kavajslaget, välansat Leninskägg, svårmodig blick. Chic på ett revolutionärt vis. (Ordförande Esbati ledde faktiskt en kulturrevolution inom Ung Vänster som innebar att det blev ok att bära kavaj.) Bland alternativt klädda vegantöntar och andra loppbitna skogsmullar var inte konkurrensen hård.

Att kvinnokarlen Ali inte har uppmärksammats mer är synd. När det började brännas avgick han. Han förstod säkert att han som ordförande inte skulle kunna fortsätta att mörka sina kvinnohistorier.

Nu bloggar han mest verkar det som. Bloggens rubrik lyder:

”Esbatis kommentarer. Politik och kultur från vänster. Personligt – aldrig privat.”

”Aldrig privat”. Nej, det tror jag det.

Frankrike igen

Henrik Alexandersson skriver på sin blogg om hur Frankrike, trots EU-regler om motsatsen, låtit Kuba delta i 14:e juli-firandet i Paris.
Den minnesgode läsaren kommer ihåg att det inte är första gången Frankrike visar att EU-politik i slutänden aldrig är något annat än Frankrikes linje. 2003 bjöd exempelvis Frankrikes president Jacques Chirac trots sanktionerna mot Zimbabwe in landets diktator Robert Mugabe till Paris. Den gången hävdade Chirac att Mugabes närvaro skulle kunna "uppmuntra till politsk dialog och kunna medverka till demokrati och lagstyre". Säkert. Vad det handlar om är att Frankrike alltid måste ha sista ordet. Kan de ge en pungspark åt britterna så gör de det.

Lika goda kålsupare

Johnny Munkhammar, fd ”EU-expert” på Svenskt Näringsliv och numera ”ideproducent” på Timbro skriver i Expressen om hur socialdemokraterna odlar myten om att den ekonomiska krisen i Sverige på 90-talet Med risk för att ge honom ytterligare fog för hans misstanke om att vi på moderskeppet ägnar större delen av vår vakna tid åt att förfölja honom kommenterar vi artikeln här. Huvudtesen – att det är fel av s att skylla den ekonomiska krisen på den borgerliga regeringen – är korrekt. Krisen uppstod långt tidigare. Däremot går det inte som Munkhammar gör (vilket han dock inte är ensam om att göra) att säga att den enbart är socialdemokraternas fel. Under den aktuella perioden fanns en blocköverskridande konsensus kring den övergripande makroekonomiska politiken. Det är viktigt att komma ihåg när man skriver historien.

Det är högst osannolikt att politiken sett annorlunda ut annat än på marginalen med borgerligt styre 1982-1991. Endast ett fåtal ekonomer som Sven Rydenfelt, Lars Jonung, Rolf Englund, Nils Lundgren och Birgitta Swedenborg kritiserade exempelvis den fasta växelkursen – krisens moder - under 80-talet. Även kring finanspolitikens inriktning, liksom kring socialförsäkringssystemen, fanns ett brett politiskt stöd från höger till vänster.
Det samma gäller – om än inte riktigt i samma höga utsträckning – perioden 1991-94.
Även den politik som fördes av regeringen Bildt hade socialdemokratiskt stöd när det gäller de övergripande dragen; kronförsvaret – som i direkt kostade sveriges skattebetalare över 100 miljarder kronor, och som innan kronans släpptes fri skapade stora konkurrensnackdelar för svenska exportföretag, skedde med Ingvar Carlssons uttryckliga stöd. Det är inte heller osannolikt att tänka sig att s gillade den keynesianska stimulanspolitik som Bildt drev.

Bra ledare i DN om textilkvoter

Dagens Nyheter har idag en riktigt bra ledare om de textilkvoter som EU och USA har infört mot Kina eftersom importen från Kina ökade för mycket från årsskiftet när kvoterna avskaffades. Kvoterna riskerar enligt ledaren att slå ut 30% av de 19 miljoner arbeten som finns inom textilindustrin i Kina.
Det torde vara dags för föreningen Kapitalism utan gränser att demonstrera igen för även Stålmannen torde vilja ha ha sin dräkt så billigt som möjligt.

Fortsätt käka flott, CMR

Centrum mot rasism (CMR), som i våras generade omvärlden genom att i allvarsam ton fördöma GB:s val av namn - Nogger Black (och sedermera 88:an) - tycks inte ha gjort så mycket annat för sina skattemiljoner än just det.

Svenska Dagbladet granskar i dag CMR:s verksamhet. 14 miljoner har hittills beviljats organisationen, men pengarna har i allt väsentligt lagrats på hög eftersom CMR ännu efter två år inte orkat göra särskilt många knop i de frågor som motiverar dess existensberättigande.

Well, en del har visserligen bränts iväg på löner, arvoden, hotell, krognotor, resor och flådig upprustning av de 180 kvm stora lokalerna på Sveavägen som tre anställda arbetar i.

Men som det brukar heta: ofta skulle det vara bättre om skattemedlen samlades ihop i en hög och brändes upp, än att låta dem användas för att ytterligare reglera, förbjuda och förhindra.

Så, om skattetrycket nu ändå skall fortsätta vara så förbenat högt, föreslår jag att CMR fortsätter att äta och dricka gott för mina pengar, än att de faktiskt börjar leverera socialism. Det förra ger i alla fall lite glädje och njutning åt en handfull personer; det senare drabbar nio miljoner människor. Lite utilitarist kan man väl få vara ibland...

Ut ur EMU?

Världens näst största bank, brittiska HSBC, menar att Tyskland, Holland och Italien skulle vinna på att lämna EMU.

Läs mer här

Klimatförändringar i perspektiv

Råkade springa över SOU 2005:47, Kärnavfall - barriärerna, biosfären och samhället. KASAM:s yttrande över SKB:s FUD-program 2004, som lämnades till regeringen i juni.

KASAM skall utläsas "Statens råd för kärnavfallsfrågor" och är en fristående vetenskaplig kommitté som vart tredje år sammanfattar kunskapsläget på kärnavfallsområdet.

Sådant som fascinerar oss kärntekniknördar, och vid en genomskumning av kapitlet om klimatet (kap 13, s 121f):

Vi vet att den klimatförändring vi har sett under de senaste 100 åren inte på något sett [sic!] är unik. Vi har haft kraftigare och snabbare förändringar sedan den senaste istiden, för att inte tala om längre tillbaka i tiden.

Även om det vid det här laget borde vara ett känt faktum, gör domedagsvänstern då och då förnyade försök att åter flytta fram sina positioner. Och då måste de motas i grind.

Brev till terroristerna

The London News Review har publicerat ett brev till terroristerna vilket förtjänar att återges:


A Letter To The Terrorists, From London
July 07, 2005

What the fuck do you think you're doing?
This is London. We've dealt with your sort before. You don't try and pull this on us.

Do you have any idea how many times our city has been attacked? Whatever you're trying to do, it's not going to work.

All you've done is end some of our lives, and ruin some more. How is that going to help you? You don't get rewarded for this kind of crap.

And if, as your MO indicates, you're an al-Qaeda group, then you're out of your tiny minds.

Because if this is a message to Tony Blair, we've got news for you. We don't much like our government ourselves, or what they do in our name. But, listen very clearly. We'll deal with that ourselves. We're London, and we've got our own way of doing things, and it doesn't involve tossing bombs around where innocent people are going about their lives.

And that's because we're better than you. Everyone is better than you. Our city works. We rather like it. And we're going to go about our lives. We're going to take care of the lives you ruined. And then we're going to work.
And we're going down the pub.

So you can pack up your bombs, put them in your arseholes, and get the fuck out of our city.

Det finns inte mer att stjäla från "de rika"

Kommunistledaren Lars Ohly fick avsluta Almedalsveckan i lördags, och dundrade bland annat på om höjd skatt för "de rika", så att "välfärden" kan få mer "resurser". Kanske 5% extra i skatt på höginkomsttagarna, spekulerade Ohly i teve på lördagskvällen.

Men vad skulle fem extra procent från landets höginkomsttagare egentligen ge för tillskott till den offentliga kassakistan?

Näringslivets forskningsinstitut Ratio publicerade i maj en kortfattad och lättöverskådlig uppsats som fått alldeles för lite uppmärksamhet, där en sammanställning av inkomst- och skatteläget i Sverige presenteras. Uppsatsen kan inte anklagas för att vara ideologiskt färgad, eftersom det enda den gör är att hämta siffror från skattemyndigheten och SCB, som bearbetats.

Beräkningarna utifrån den verkliga situationen i Sverige visar bland annat att de svenskar som tjänar 465 000 kr eller mer om året - det vill säga mindre än 40 000 i månaden, vilket är en bra men inte extrem inkomst - har en sammanlagd inkomst på 78 miljarder (Ohly kvalar för övrigt för egen del med enkelhet in i denna kategori). Om marginalskatten för dessa skulle höjas från 5 till 10 procent, skulle det alltså ge ökade skatteintäkter på 3,9 miljarder. Men eftersom den höjda skatten skulle få denna grupp att konsumera mindre, skulle var femte krona av dessa 3,9 mdr försvinna i uteblivna moms- och punktskatteintäkter.

Återstår alltså något över 3 miljarder. Vilket är jordnötter i sammanhanget. De totala skatteintäkterna i Sverige i år beräknas enligt vårbudgeten bli 1323 mdr. Med Ohlys och de andra skattehetsarnas extraskatt på "de rika" skulle den siffran i stället blir 1326 mdr. Vilken otrolig boost för "välfärden"...

Det eviga och förutsägbara tugget om att "de rika" måste betala mer för att "välfärden" skall kunna få "ökade resurser" är med andra ord bara nys. Skattetaket är nått.

Ratiouppsatsen visar att den överlägset största skattebasen finns i inkomstintervallet 123000-295000 kr, det vill säga högst modesta inkomstnivåer. Där är de sammanlagda inkomsterna 650 miljarder.

Men att säga att dessa låg- och medelinkomsttagare bör få betala 5% mer i skatt kan Ohly förstås inte göra. Dessa grupper är redan högst beskattade i världen, och där finns också de av Ohlys väljare som tror sig kunna tjäna på att "de rika" får betala mer i skatt.

Därför kan inte Ohly göra annat än att fortsätta med ett ihåligt, populistiskt krav på att "de rika" måste betala mer. Trots att det - på grund av den extremt sammanpressade lönestrukturen i Sverige och på grund av de redan extremt höga skatterna - inte finns mer att ta där.

Nykvist petar i maten

Konsumentminister Ann-Christin Nykvist vill stoppa leksakerna i McDonalds barnmåltid Happy Meal. Orsaken är att denna mat enligt Nykvist är onyttig och att företaget därför inte skall locka oskyldiga barn att äta den.

Som alltid när dylika förslag dyker upp är det lätt att undra över orsaken till dem. Har Nykvist råkat fylleringa till DN och inte tänkt på vad hon har sagt? Sorgligt nog är det snarare så att hon är fullkomligt allvarlig. Att Nykvist dessutom tar till den välbeprövade metoden att hota med lagstiftning om hon inte får som hon vill gör inte saken bättre.

För det första kan man ju fråga sig om det inte är bra att barnen äter små portioner (med leksak) än stora portioner (utan). För det andra undrar jag vad Nykvist tror att föräldrarna gör när ungarna vill springa på McDonalds hela dagarna. För hur troligt är det att en sexåring traskar dit på egen hand?

Att McDonalds och andra kedjor har påverkats av föräldrars krav på bättre hälsa är dessutom uppenbart. Det är inga som helst problem att förse sin lilla gullunge med grillad kyckling och grönsallad om man skulle vilja det. Restaurangerna anpassar sig efter konsumenternas vilja utan att staten skall gå in och peta. Att Nykvist ändå väljer att göra det är troligen bara ett tecken på att hon har tråkigt uppe på regeringskansliet och längtar efter en mer sexig befattning än konsumentminister.

Back to normal

Sky News rapporterar från London. Man talar givetvis om de dödade och skadade. Emellertid finns redan en annan vinkling. Det är att saker skall återgå till det normala så fort som möjligt. Människor går till sina arbeten och fortsätter sina liv, förvisso förbannade på dem som utförde dåden men förvissade om att de har rätt och terroristerna fel.
Bättre budskap går inte att sända till terroristerna.

Skäms!

Bloomberg rapporterar att EU:s rättskommissionär Franco Frattini säger att EU nu måste få ökade maktbefogenheter för man skall att kunna undvika liknande attentat i framtiden. EU-kommissionen håller enligt Frattini på att förbereda" "a proposal for a terrorism-related rapid response mechanism, enabling the EU to respond more efficiently and in a coordinated way to terrorist attacks such as happened today."

Redan innan liken kallnat försöker EU-kraterna exploatera terrordådet i London. Skamlöst är det minsta man kan säga.
Civiliserade människor beter sig inte så.

En mörk dag

Dödstalen i London stiger. Rapporter från vänner och bekanta, om att de är OK, tickar långsamt in.

På radio sitter justitieministern och säger i ena sekunden att man inte skall reagera i hast - och i nästa sekund att det vore bra med lite mer telefonavlyssning.

Just nu gäller två saker:

1) Jobba på för att skapa förutsättningar för demokrati, frihet och öppenhet för folken i arabvärlden. Det är det viktigaste vi kan göra för att minska riskerna för nya attentat i framtiden.

2) Se till att politkerna inte inskränker de medborgerliga fri och rättigheterna.

Och tro mig - det är inte gapiga, stenkastande vänsteraktivister som kan, bör eller kommer att ta tag i dessa saker. Nu är det tid för frihet och anständighet.

London 2012

Snott direkt från Adam Smith Institute:

The Olympics come to London:

Additional infrastructure: GBP 1bn
Transport upgrades: GBP 2 bn
Look on Jacques Chirac's face: priceless

Frankrike har nu sin chans…

Brittiske parlamentsledamoten och redaktören för The Spectator, Boris Johnson, skriver i The Daily Telegraph att om Jacques Chirac verkligen vill gottgöra alla sina diplomatiska fadäser så bör han omgående delta i nedrustandet av CAP.

If Jacques Chirac really wants to begin to repair his international reputation, he can forget about eating some penitential haggis at Gleneagles.

Smutskastandet av brittisk och finsk matkultur det senaste av alla diplomatiska snedsteg från denne diplomatins ”Monsieur Hulot” kan lätt förlåtas.

Yes, we British did have mad cow disease (though the true incidence of BSE in France was never revealed), but whatever damage was caused by that outbreak, it was nothing next to the catastrophe of the continuing system of EU subsidies and tariffs. And for most of the past 30 years it is worth remembering that the EU's senior agricultural official, the director-general of directorate-general VI, has been French, and the system has been designed in all essential respects to further the interests of French farmers.

Det oförståeliga är att Chirac som, med all sannlikhet inte kommer att ställa upp för omval och därmed inte riskerar att förlora något framtida val, inte vågar gå emot den franska opinionen och ta det efterlängtade steget. Det är beklagligt att en borgerlig fransk president inte vågar gå i en socialistisk brittisk premiärministers fotspår.

Det är än mer beklagligt att Chirac inte är beredd att diskutera CAP då hans efterträdare knappast kommer att vara villig att göra det förrän tidigast när denne sitter sin sista period som Fransk president.

Show us you are a statesman, Jacques, and not just a clown, and scrap the CAP.

Marknadsekonomi fungerar

Inom nationalekonomi så talar man ofta om olika marknadsmekanismer. En av dessa är människors förväntningar. Det är nämligen så att inte bara människors faktiska ageranden utan också deras förväntningar påverkar ekonomin.

Med detta i åtanke kan det vara värt att läsa denna bloggartikel på Marginal Revolution apråpå att det blev London som fick vara värd för OS 2012 och inte Paris. Jag tar mig friheten att direkt här lägga in bilden i bloggposten.

Bilden skall ha varit tagen innan det blev klart att inte Paris vann lottningen... Titeln på bloggartikeln på Marginal Revolution lyder: "Efficient Markets or Very Efficient Markets?"




*Uppdatering: Tyvärr var det en fake..

Staten tvingar folk till läkarundersökningar

Okej. Så en kille som antagligen har klamydia och bor i Östergötland har lyckats med bedriften att ha sex med tre tjejer, som tydligen fått ta över härligheten.

Smittsskyddsinstitutet vill att han ska komma in på undersökning. Det vill inte han. Så då skall polisen komma och hämta honom.

Är det bara jag som känner mig olustig när jag läser detta?

Polisen skall alltså komma hem till killen, fängsla honom, slå ned honom (om han gör motstånd), sedan köra honom till en läkare, klä av honom, spänna fast honom, och sedan testa honom. Jag råkar inte veta om man testar efter klamydia via urin eller på annat sätt. Men de skall alltså antingen tvinga honom att kissa eller stoppa upp en bommulstops i urinröret på honom samtidigt som han är fastspänd.

Detta är socialismens logiska slutstation.

Kapitalism för oss... men inte för Afrika

Mark Steyn skriver i dag i brittiska The Daily Telegraph om rockstjärnorna bakom Live8 under rubriken ”What rocks is capitalism… yeah, yeah, yeah”.

And that's why the Live8 bonanza was so misguided. Two decades ago, Sir Bob was at least demanding we give him our own fokkin' money. This time round, all he was asking was that we join him into bullying the G8 blokes to give us their taxpayers' fokkin' money.

[…]

Yet, throughout the weekend's events, Dave Gilmour and Co were too busy Rocking Against Bush to spare a few moments to Boogie Against Bureaucracy or Caterwaul Against Corruption or Ululate Against Usurpation. Instead, Madonna urged the people to "start a revolution". Like Africa hasn't had enough of those these past 40 years?

[…]

The system that enriched them could enrich Africa. But capitalism's the one cause the poseurs never speak up for. The rockers demand we give our fokkin' money to African dictators to manage, while they give their fokkin' money to Winthrop Stimson Putnam & Roberts to manage. Which of those models makes more sense?

Det är fråga om dubbelmoral i den högre skolan som förstör en hel kontinent.

Gäsp!

Så är Almedalsveckan igång. Först ut var kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. Han krävde skoluniformer. Gäsp! Har (kd) möjligen gjort mätningar i opinionen på denna fråga och fått ett sensationellt resultat som öppnar en lucka som alla andra partier missat? Eller är (kd) bara hopplöst 1800-talsmässigt? Det senare, är min gissning.

Att Hägglund inte fattar! Han måste ge sig på någon figur som folk retar sig på, så att det blir lite fight. Farmen Qristina eller någon sådan. Då fan blir det världskrigsrubriker, tv-soffor och debattprogram!

Men skoluniform? Det är ju så off och tråkigt att inte ens ledarredaktörerna kommer att orka kommentera det...

Uppdatering: Visst kom det en undersökning nu på morgonen, som säger att svenska folket vill ha mer ordning i skolan. Visst. Men skoluniform?