tisdag, september 13, 2005

"All Your Life Are Belong To Us"

Världens kanske äckligaste fenomen (frånsett feminismen) är personer som anser sig ha rätt att stjäla av och bedra andra människor. Som ser sig själva som högre stående, bättre vetande, som ger sig själva rätten att tala för andra människor, veta vad som är bäst för dem och ta viktiga beslut om deras liv över deras huvuden. I kortare ordalag: politiker.

De flesta av oss betalar en stor del av våra hårt hoparbetade inkomster till staten, dvs. till politikerna. I gengäld förväntar vi oss en massa saker i utbyte. I Sverige har tanken på den hänsynsfulla och ansvarstagande staten odlats flitigt av socialdemokraterna i decennier. Idén att staten finns till för att hjälpa, att polisen finns för vår skull, att myndigheter och socialtjänst består av empatiska och duktiga människor som brinner av vilja att bara göra gott har säkerligen genomsyrat mångas föreställningsvärld under årtionden.

Det talas ibland om Sveriges förlorade oskuld, tidpunkten då det oskuldsfulla lilla landet i ett lyckligt litet hörn av världen rycktes upp ur sin skönhetssömn och tvingades hantera samma svåra utmaningar som andra länder. Kanske var det först med Estoniakatastrofen som tusentals direkt berörda människor fick uppleva hur falsk den svenska självbilden alltid har varit. Det mest aktuella exemplet är förstås tsunamikatastrofen där politikers inkompetens drabbade ungefär lika många svenskar som efter Estonias förlisning. Där det blev uppenbart att staten inte alls finns där för oss när det värsta inträffar.

Varje dag drabbas emellertid människor av vårt politiska system, av äregiriga politikers cynism och felprioriteringar. Det är människor som tar ihjäl sig därför att de nekats psykiatrisk vård. Det är anhöriga till mördade och försvunna personer som får fingret av polisen eftersom de saknar resurser att hjälpa. Det är arbetslösa som förnedras och trycks ned i stövelskaften av lekledare på Ams. Det är nyutexaminerade ungdomar som varken får en vettig bostad eller ett jobb därför att politiker vägrar att stimulera företagande och bostadsbyggande.

Samtidigt sitter bekymmerslösa gubbar och gummor i ett stort hus i huvudstaden och tycker att människor får bestämma för mycket själva. Fler lagar, fler inskränkningar, mer kontroll över de jäklarna måste till. Politik har inte gjort människor lyckligare så lösningen måste nog vara… mer politik! Det är som om trollkarlen har börjat tro på sina egna trick. Makt berusar och kan man inte lösa de stora problemen eller se helheten får man skjuta in sig på detaljerna. Skit i alla som tar ihjäl sig, jaga bilister med fartkameror i stället och kräv lag på kundtoaletter i alla mataffärer. Huvudsaken är att makten resulterar i något. En politiker får ju inte visa sig överflödig.

Nu tillåter förvisso systemet att vi vart fjärde år kan välja andra politiker än de som för närvarande bestämmer. Det lite taskiga i sammanhanget är att alla politiker vill bestämma. Över dig och mig. Så vem du röstar på har marginell betydelse i slutändan – your ass belongs to them. Vad vi skulle behöva är politiker som vill avskaffa sig själva.

4 Comments:

At 13 september, 2005 22:08, Blogger Wille said...

Idén att staten finns till för att hjälpa, att polisen finns för vår skull
Hmm.. Jag trodde det gått över till att folk finns till för statens skull.

Vad vi skulle behöva är politiker som vill avskaffa sig själva.
Amen!

 
At 14 september, 2005 21:38, Blogger Skatt är Stöld said...

"De flesta av oss betalar en stor del av våra hårt hoparbetade inkomster till staten, dvs. till politikerna. I gengäld förväntar vi oss en massa saker i utbyte."

Jag betalar inga pengar till staten och jag förväntar mig inget i utbyte. Staten tar pengar med hot om fängelstraff.

 
At 14 september, 2005 22:14, Blogger Hans Engnell said...

Just därför skrev jag "de flesta av oss".

 
At 18 september, 2005 18:01, Blogger Fredrik Lindholm said...

Skatt är stöld: Momsen, då?

 

Skicka en kommentar

<< Home