måndag, augusti 08, 2005

Som en skakning på nedre däck

Molokna socialdemokrater hade hoppats att Göran Perssons tal i Björkvik på söndagen skulle bli en tändvätska för rörelsen, startskottet för en påbörjad upphämtning av de borgerligas stora försprång i opinionen. Vad de fick var en uppgiven suck från mannen som varit statsminister alldeles för länge och som, enligt bedömare både på högerkanten och vänsterkanten, såg gladast och mest energisk ut när han i talet tog tillfället i akt att prata om svampplockning.

Persson erkände visserligen att regeringen inte lyckats få ned arbetslösheten (han kan inte gärna förneka något så uppenbart längre), men några recept för att bekämpa den har han inte. Det vore faktiskt bäst för alla om han inte ens försökte, att tala om snöskottning och att springa ärenden till äldre (skattesubventionerat, förstås) blir bara så pinsamt. Socialdemokratin är sönderregerad och står helt handfallen inför faktumet att arbetslösheten inte minskar.

Man brukar säga att om något verkar vara på tok på flyget, titta på besättningen. Är de oroliga, då bör du också vara orolig. Samma tips fungerar också inom politiken. För när folk på vänsterkanten säger att valet är kört, när trogna socialdemokrater börjar svettas i krönikor och på ledarsidor, är det något bra som håller på att hända: socialdemokraterna håller på att förlora greppet.

Alla väntar visserligen på den stora Ruschen, valmaskineriet som alltid vinner valen åt sossarna. Men med en fortsatt hög arbetslöshet kommer inte ens LO-miljonerna att räcka. När anhängarna själva börjar misströsta och tvivla på sitt eget parti, behövs en ledare som kan gjuta mod i dem och en regering som visar att den tar problemen på allvar. Sosseväljarna har varken eller.

Det som har börjat som en skakning på nedre däck kan sluta i att befälhavaren skickas överbord nästa höst. Just nu verkar det som att den som skulle bli allra gladast över det heter Göran Persson.