fredag, juli 29, 2005

Lössläppta känslor

Medias granskning av makten – av politiker, domstolar, företagsledare – är viktig och välkommen. Det är mycket som har grävts fram tack vare driftiga journalister. Men ibland blir det så fel, och det är när giriga journalister och redaktörer ser något de vet att folk tycker illa om – och blåser upp det enormt. Den sexköpande domaren var ett sådant fall. Nu är det dags igen.

En 14-årig flicka tvingades se på när en man dränkte hennes mamma i badkaret. Sedan drogade och våldtog han henne under natten. För detta bestialiska brott har mannen dömts till rättens strängaste straff – livstids fängelse. Flickan tilldömdes 610 000 kronor i skadestånd av tingsrätten och hovrätten sänker nu skadeståndet till 510 000. Detta har fått allmänheten att gå i taket, ivrigt påhejade av blodtörstiga journalister.

Aftonbladet slog smaklöshetsrekord i dag när man under krigsrubriker listade nämndemän, hovrättsråd, hovrättslagman och ordförande under texten ”De sänkte flickans skadestånd”. BRIS rasar. Allmänheten är fly förbannad. Förståsigpåare får komma i tidningen med populistiska kommentarer. Enligt hovrättslagmannen Per-Göran Öjeheim har rätten fått motta både mordhot och "jag ska våldta din fru"-hot.

Men vad är fel här? Har rätten gjort en grov missbedömning? Nej, det verkar inte så. Det rätten ska göra är att följa praxis, inte personliga känslor. Det var precis det som skedde med den sexköpande domaren och det är precis vad som har skett här. Och vad fan vet BRIS och allmänheten om rättspraxis...? Enligt Öjeheim har man tittat på ett fall från 1996, då en flicka blev kidnappad, utsläpad i skogen och våldtagen. Den flickan fick slutligen 200 000 kronor i skadestånd. Hovrätten har alltså tilldömt flickan i det aktuella fallet mer än dubbelt så mycket – det högsta skadeståndet någonsin utdömt av Göta hovrätt.

Visst kan man kritisera enskilda domar, och i det här fallet är det värt att nämna att Sverige har låga skadestånd jämfört med många andra länder. Men det är inte rättens fel. Den hetsiga stämning som tidningar som Aftonbladet piskar upp med sina krigsrubriker och lekmanna-tolkningar är minst sagt obehaglig. Den appellerar till människans allra mest primitiva hämndbegär. Att människor inom rättsväsendet hotas och att massmedia indirekt hejar på är fullständigt oacceptabelt och kommer att på sikt skada rättsäkerheten i landet. Jag förutsätter att svenska journalister är medvetna om detta.