söndag, juli 03, 2005

Enkel matematik

Dick Erixon hänvisar till Thomas Friedman som har undersökt varför Irland har blivit en så rik och framgångsrik nation. En viktig förklaring är dess nedmontering av arbetsrätten och anpassningen till den flexibla arbetsmarknad som råder i dag. Raka motsatsen till Sverige, alltså. Friedman sticker ut hakan och säger att

ju enklare det är att sparka folk, desto villigare är företag att anställa folk.


Det borde vara enkel matematik. Problemet med socialdemokraternas löntagarpolitik är att den i realiteten arbetar emot löntagarna. Ju fler kostnader som regeringen tvingar arbetsgivarna att betala, desto mer ovilliga att anställa kommer de att bli. Hur kan någon vänta sig något annat? Regeringen och samarbetspartierna arbetar faktiskt utifrån just denna tes på miljöområdet, där högre kostnader ska förmå människor att förbruka mindre bränsle. Men när det gäller förhållanden på arbetsmarknaden slår man envist dövörat till.

Samma enkla formel kan användas på sjukersättningen. Hur många kommer att sjukskriva sig om ersättningen är 0 procent? Hur många kommer att sjukskriva sig om ersättningen är 120 procent? Hur mycket kommer vi att känna efter på morgonen om vi faktiskt tjänar på att stanna hemma den där dagen när vi inte är så värst pigga att gå till jobbet? Det borde vara enkel matematik.

Följden av regeringens politik har blivit att arbetsgivare är livrädda för att anställa. Ofta är det fråga om korttids- eller projektanställningar. Ännu oftare blir svaret ”jag har inte råd”. Resultat är att det är svårare för folk att hitta arbete. Det är i sanning en märklig löntagarpolitik. För frågan är ju vad vi har för glädje av ”trygga anställningsvillkor” när det ändå inte skapas några nya jobb. Allt detta borde, som sagt, vara enkel matematik.