torsdag, juni 09, 2005

Inte som förr

Lars Ohly har det inte lätt. Först kom den där otrevliga kommunistdebatten. Uppdrag granskning hade mage att lyfta fram vänsterpartiets diktaturkramande och avslöja de tillfällen då Ohly för ovanlighetens skull varit ärlig i sin syn på demokratiska rättigheter. Tongivande vänsterpartister startade snart Vägval Vänster i protest mot partiets kommunistiska ledning. Men Ohly stod ändå upp för ”sin” kommunism och gav inte vika.

Sedan hoppade partiets förra mycket populära partiledare Gudrun Schyman av och bildade sedermera en feministisk sekt. Ohly betonade att vänsterpartiet minsann är minst lika bra som någonsin andra feministiska tillhåll. Nyligen skuttade dessutom Karin Svensson Smith över till miljöpartiet i protest mot partiets återgång till kommunistiska ideal. Strunt samma – hon svek ju ändå idealen. Frågan är vad han tycker om att en tredjedel av partiets riksdagsledamöter inte tänker ställa upp för omval i nästa val?

Kommunistledare ska vara starka och kunna ena sitt parti, men Ohly verkar sakna den biten. Ibland har det komiska uttryck. Det så kallade ultimatum som Ohly ställde till regeringen när han krävde att ratificeringen av EU-konstitutionen ska stoppas – ett tafatt försök att flytta fram vänsterns position – föll uppenbarligen för döva öron. Persson säger sig inte har hört något sådant krav från Ohly. Och förresten – regeringen samarbetar inte med vänstern i EU-frågor. End of discussion. Peter Eriksson, som också deltog i mötet, säger att Ohly ”mumlade något, men Göran Persson uppfattade det i alla fall inte.”

Är det på detta sätt du tänker leda ditt parti framöver, Lars Ohly, har vi inget att vara oroliga för. Tvärtom kan det leda till att vänsterpartiet ramlar ur riksdagen och att du får börja jobba på SJ igen. Det passar dig nog bättre.