lördag, juni 18, 2005

En dag i sandlådan

Kris. Budgetsamtal kollapsade. Det låter som en vanlig förhandlingsdag mellan regeringen och stödpartierna, men handlar förstås om EU. Med kollapsade budgetsamtal stärks intrycket av att det är en union som befinner sig i kris och förlamning. En klubb som bjuder in små medlemmar men där ett antal gamla medlemmar dikterar villkoren och där en särskild medlem sätter käppar i hjulen för de andras försök att reformera och förbättra arbetet. Bara för att bevara gamla privilegier.

Den stora knäckfrågan är den helt nödvändiga reformeringen av jordbrukspolitiken. Det är Frankrike som sätter sig på tvären – som vanligt. Det tycks inte kunna komma något gott från detta land i EU-samarbetet. Luxemburgs Jean-Claude Juncker sa sig skämmas å de nya medlemsstaternas vägnar. Det är Jacques Chirac som borde skämmas. Varför ska EU-skattebetalare sponsra franska bönders ineffektivitet? Idén med jordbruksstöd är korkad, egoistisk och feltänkt från början.

Kanske är det för en gångs skull rätt att faktiskt tala om kris i EU-samarbetet. Konstitutionen är förkastad av folket. EMU-projektet är ett misslyckande. Europas stora ekonomier har problem. Men EU-eliten verkar inte veta i vilken riktning unionen ska gå. Något enande i gemensamma krafter har inte kommit. I stället får vi sammanbrutna förhandlingar, som snarast liknar krig i sandlådan, och dessa lär knappast göra en alltmer EU-skeptisk europeisk befolkning nöjd. Mest oroliga bör kanske de nya medlemmarna vara. För inte var det väl så här de föreställde sig den stolta EU-klubben?