torsdag, maj 19, 2005

Galenskap

Det har knappast undgått någon att kommunisten på Uppsala universitets historiska institution, Åsa Linderborg, och polaren Erik Wijk återigen har flummat ur om Irak på Aftonbladets kultursidor. Argumentationen känns igen. Terroristerna som dödar män, kvinnor och barn är inte alls terrorister utan frihetskämpar, precis som alla som stred mot nazismen under andra världskriget. Argumentationen är lika förvirrad och desperat som vanligt.

De påpekar att 77 procent av alla attacker riktas mot amerikanska styrkor, inte civila. Men de berättar inte att det stora flertalet dödsoffer faktiskt är civila. Och de pratar fortfarande om "irakiernas motståndskamp", som om det var fråga om en folklig resning. Alla kidnappningar av civila människor och groteska halshuggningar väljer de att inte nämna alls. Precis som alltid när folk från vänstern gapar, erbjuds inget alternativ. Tror Linderborg och Wijk på allvar att allt blir bra i Irak om bara de utländska styrkorna lämnar landet? Hur ger det irakier vatten och el? Hur ger det människor säkerhet? Det är som att påstå att brottsligheten i Sverige skulle upphöra om bara polisen la ned.

Jag var alls inte positiv till invasionen av Irak och jag tycker fortfarande att efterkrigsplaneringen har varit ganska bedrövlig. Det gör emellertid inte att jag beklagar att Saddam Hussein är borta från makten, att det irakiska folket har fått göra ett historiskt demokratiskt val och att detta redan tycks han skapat ringar på vattnet i regionen och i andra diktaturer. Det kan aldrig vara fel att störta en diktator, men man kan förstås göra det bättre.

De s.k. krigsmotståndarna använder sig ofta av "folkrätten" när de argumenterar mot en krigsinsats. Linderborg och Wijk har också gjort det i sina återkommande artiklar. Här går förstås en viktig skiljelinje – de försvarar regimers rätt att få existera, vi andra försvarar människors rätt att få leva i frihet.