tisdag, maj 24, 2005

En bra början

Den första riktiga TV-debatten mellan Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m) blev en platt och tråkig tillställning. Persson såg ut att trivas medan Reinfeldt låg förvånansvärt lågt och lät den gode Persson hållas. Som väntat visade Persson att han är den skickligaste retorikern av de två.

Många tittare kan ha känt att Reinfeldt inte tog chansen att tvåla dit Persson – för tillfällen saknades inte – men moderatledarens avslappnade och sansade framtoning gav ett ganska sympatiskt intryck. Persson lyckades få halva debatten att handla om moderaternas sänkta ersättningsnivåer. Det ger en fingervisning om hur hårt (s) kommer att skjuta in sig på denna fråga. Det är en fråga som Reinfeldt inte kommer att kunna gömma sig ifrån och som han behöver slipa på betydligt under tiden fram till valet.

Persson använder fortfarande den svenska krisen under tidigt 90-tal som argument för fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav. Skillnaden mellan Reinfeldt och hans föregångare är att han inte försvarar den borgerliga politiken under denna tid. Han vill vända det bladet och inte förknippas med gamla borgerliga misslyckanden. Därför försvarar han inte heller tidigare moderata skattesänkningsförslag. Det är som om han brutit med sitt eget partis historia. Om detta oskadliggör angrepp på tidigare moderata förslag, är mycket vunnet. Men det kommer aldrig att räcka om inte Fredrik Reinfeldt på ett mer övertygande sätt lyckas förklara för andra än de redan frälsta varför lägre ersättningsnivåer och sänkta skatter kommer att ge fler jobb.

Om en vinnare ska plockas ut kanske det ändå var Reinfeldt. Inte för att han på något sätt briljerade utan för att han, i sin första duell med Persson, gav ett trovärdigt intryck och sände ut budskapet att han faktiskt är ett seriöst alternativ till statsministerposten. Ändå kan jag inte komma ifrån känslan att en go och glad Maud Olofsson hade fört den borgerliga talan bättre...